Bara för att man älskar sin egen hustru behöver man inte tala illa om alla andras. Så sa den tidigare biskopen i Stockholms stift, Krister Stendahl. Han var en stark förespråkare för religionsdialog och en stark Jesusanhängare. Jag är mycket påverkad av honom. Han har satt starka avtryck inte bara hos mig utan hos så många andra, kristna som judar.

När jag talar om frälsning för andra, handlar det inte om att relativera vad Jesus gjort på korset. Det handlar inte om att relativera det nya förbundet (i en rad av bibliska förbund), men det handlar om att för både troende och tvivlare och ateister visa på att Gud alltid är större.

Gud är Gud och hur Gud tänker och menar är ingen av oss kapabel att helt och fullt uttrycka. Kyrkans vigda män och kvinnor har i uppdrag att vara Ordets tjänare och det ska vi vara. Vi ska utlägga texterna i enlighet med vår kyrkas tro och lära (dessutom ska vi leva i enlighet med kyrkans tro och lära). Men kyrkan är inte statisk i sitt tolkande. I den reformatoriska traditionen ligger möjligheten att se och tolka så att texterna talar in i den situation som vi lever i idag. Det handlar inte om det politiskt korrekta utan om att se dagens situation i ljuset av det dubbla kärleksbudet, i ljuset av den Gyllne regeln, i ljuset av Jesu eget bud – kort sagt i ljuset av Jesus själv. Må han vara vår stjärna och i livet också vår kärna.

Utifrån det sagda menar jag att vidsynthet, kristen generositet (som är intolerant mot allt djävulskt) och ”helig avundsjuka” (biskop Krister Stendahls uttryck gällande förhållande till andra religioner) borde prägla oss. Som sagt:

Bara för att man älskar sin egen hustru behöver man inte tala illa om alla andras.