Kära bloggläsare, jag beklagar att jag inte hunnit skriva några blogginlägg sedan i söndags men nu kommer ett nytt igen.
Denna gång vill jag hålla fram två uppmärksammade domkapitelbeslut. Det handlar om två präster som fått en erinran respektive prövotid för två olämpliga relationer med betydligt yngre lekmän. I det ena fallet handlar det om en kvinlig prästs relation till en ung pojke som varit hennes tidigare konfirmand och i det andra fallet handlar det om en manlig prästs relation med en ung kvinna. I bägge fallen har domkapitlets beslut kritiserats. Kritikerna anser, med press-”information” som underlag, att domkapitlet varit alltför flat i sin bedömning och i sitt ”domslut”. Inte minst i det sista fallet borde prästen fråntagits rätten att utöva vigningstjänsten.
Som vice ordförande i domkapitlet vill jag understryka det komplicerade i en process som handlar om anmälan mot präster och diakoner, d v s vigningstjänstinnehavare. Domkapitlet vill naturligtvis fatta beslut som blir så välgrundade som möjligt. Vi lyssnar till många inblandade, vi väger argumenten fram och tillbaka, vi väger argumenten mot den lagstiftning som gäller. Därför tar en process likt de ovan nämnda ganska lång tid. Det viktiga är att det blir så kloka beslut som möjligt.
Det som sägs på ett domkapitelsammanträde kommer bara ut genom ett beslutsprotokoll som är offentligt. Där redovisas inte samtal, där redovisas inte våndor. Där redovisas endast beslut och i vissa fall bakgrund och beslutsmotivreingar. Där redovisas inte heller vem som röstat för eller emot vad. Där redovisas endast reservationer mot beslut när sådana förekommer.
Med dessa rader vill jag bara understryka att de svåra målen i domkapitlet är betydligt svårare än media kan beskriva Många fler infallsvinklar finns än vad som kommer till allmänhetens kännedom. Det är utifrån ett vägande av alla dessa ”ingredienser” som domkapitlet fattar sina beslut.
Helle Klein talade i radio om kåranda i domkapitlet. Jag tillhör ”prästkåren” men vill å det bestämdaste protestera mot kårandabeskyllningen. Det finns ingen kåranda på det sättet i domkapitlet. Det finns kloka lekmän med juridisk kunskap, med teologisk kunskap, med kyrkorättslig kunskap, det finns biskop, präster och förtroendevalda och framför allt finns det människor som vill fatta så välgrundade, rättvisande och kloka beslut som möjligt.
