I dag har sex nya diakoner vigts i Storkyrkan. Biskop Caroline Krook hade sin sista vigningsgudstjänst som i tjänst varande biskop. Det blev varmt och innerligt och Guds Andes närvaro kändes påtagligt. Många präster och diakoner var där i kyrkan för att be för de nyvigda och för att sluta upp som ett stöd kring dem.

Temat var ”Enheten i Kristus”. det är ett utmanande tema. Det är ju drömmen, visionen och förhoppningsvis målet att vi, i de olika kyrkosamfunden, ska kunna nå ännu närmre varandra. Vi ska inte bli som de andra och de ska inte bli som oss ( d v s som svenskkyrkliga lutheraner) men enheten i Kristus kanske handlar om att man lever respekten och den heliga nyfikenheten på den andre. Hurdan är Din kyrka, vad är viktigt för den? Så här är min kyrka, detta är viktigt för oss… Det är viktigt att lyssna till varandra och dela med varandra. Samtidigt är det viktigt att kyrkan är tydlig. Detta är viktigt i vår kyrka. Vi är inte som ”Hasse och Tages” pastor Jansson som inte hade några bestämda åsikter om någonting. Nej, tvärtom, har Svenska kyrkan bestämda åsikter om vad som är grunden, vad som är omistligt och sedan har vi ordningsfrågor.

Enheten i Kristus är naturligtvis också utmanande inåt, inåt mot den egna kyrkan. Hur lever vi enheten i en kyrka fylld av olika teologiska traditioner? Ordningsfrågorna kan vi inte ändra på, menar jag. T e x ordningen med vigningstjänsten, den tredelade eller treledade, öppen för både kvinnor och män. Sakramenten är fastställda, högmässan ska firas som högmässan ska firas, o s v, o s v. Men det viktiga mitt i allt detta är att leva den ömsesidiga kärleken, i respekt för ordningen, men i omsorg om varandra. Det är en utmaning för oss alla.