Sexualitet är ett viktigt ämne inom våra kyrkor och diskussionens vågor tycks gå heta och bibel och kyrkotradition och förnyelse och tolkning slås i huvudet på debattörerna. Här tycks det gälla att vinna i övertygelseförmåga. Varför lyssna i ödmjukhet? Varför alls tolka den andre utifrån det allra bästa (Martin Luther menade faktiskt att man skulle tolka allt till det bästa)? Nej skopa gärna ned oliktänkande. Hacka gärna på den andres kyrka. Vi kan ladda lite till. Om katolska kyrkan finns både det ena och andra att säga, liksom om Svenska kyrkan, om baptister och pingstvänner, Missonsförbundare (Svenska Missionskyrkan) etc, etc. Låt oss ställa till med ett rejält bråk och hävda vårt eget som det allra bästa och de andras som det allra sämsta. Ni som inte tillhör Svenska kyrkan är i så fall papister av värsta sort, väl värda att försöka omvända, för att inte tala om alla ”frimicklare” som är helt ute på villospår. I Svenska kyrkan har vi den rätta tolkningen av allt och alla ni andra har fel…

Nej, jag ironiserar naturligtvis i sorg över att ekumenik tycks vara så svårt ibland, att den respektfulla diskussionen där man lyssnar till varandra, ställer frågor, funderar, låter sig inspireras i god stolthet över det egna, att allt detta alltsom oftast tycks vara långt borta.

Kära katoliker, kära pingstvänner, kära baptister och missionskyrkliga, kära alla andra som delar tron på den treenige Guden med oss i Svenska kyrkan. Tänk vad vi skulle kunna göra tillsammans i det sekulariserade Sverige. Tänk vilket vittnesbörd vi skulle vara om vi, i vår mångfald och olikhet kunde stå upp och på olika sätt och med olika trosbakgrund och tolkningstradition vittna om Jesus Kristus vår gemensamme Herre. Jesus manifestationen är ett bra försök som kan utvecklas än mer. men det finns mer att göra och vi är kallade till systerlig och broderlig kärlek där vi ser på varandra med kärlekens ögon istället för med kniven-i-ryggen-attityden. Ekumeniken i Sverige borde kunna utvecklas än mer. Låt oss glädjas åt varandras kyrkor även om vi inte delar alla beslut och alla dogmer etc, etc.

Svenska kyrkan har ca 6 miljoner medlemmar även om inte så många är regelbundet praktiserande Samtidigt är det en väldigt, väldigt stor skara som går i en svenskkyrklig gudstjänst någonstans i Sverige. Vi kan bli fler och borde bli fler. Det är vår utmaning – inte minst i förkunnelsesammanhang.

Så finns det en del so inte känner sig hemma i Svenska kyrkan och som väljer att konvertera och då oftast till den Romersk Katolska kyrkan. Jag gläder mig med konvertiterna att de har hittat ett andligt hem och önskar dem all välsignelse. Samtidigt vet jag att många har sitt andliga hem i Svenska kyrkan. Dem ska vi vårda och hjälpa vidare på helgelsens väg.

Nej, kära bloggläsare, vi är olika, vi tolkar olika, vi har olika traditioner och synsätt i våra kyrkor men vi har det viktigaste gemensamt: Jesus Kristus – den korsfäste och uppståndne! Och han talar inte om hugg och slag och fördömanden. Han säger: Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Alla skall förstå att ni är mina lärjungar, om ni visar varandra kärlek. (Joh 13:34-35)

Låt oss i en kärleksfylld ekumenik visa att vi är Jesu lärjungar! Det torde imponera och påverka i en värld som inte tycks vara van vid sådant.