Till alla Er som varit eller tänker komma till Storkyrkan för andakt, för att se videoinstallationen, för gudstjänst etc, vill jag ge min teologiska reflektion/meditation som finns upptryckt i samband med konstverket. Läs reflektionen, läs om den i Storkyrkan och ställ Er inne i det specialbyggda rummet och låt både videon och meditationen påverka Er (Observera att man måste gå in i detta rum för att kunna ana något av det skrivna. Det räcker inte med att bara glänta å det draperi som finns framför ingången.):

Father and Son – en teologisk reflektion

Upprörande? Kanske för några.
Utmanande? Ja, för oss alla!
Konstverket kan ses med olika ögon. En naken man åker skridskor på isen och en ung pojkes röst hörs sjungande en fransk medeltida hymn.
I samarbete med Moderna Museet ställer vi denna sommar ut en videoinstallation av konstnären Jaan Toomik.

Den visar en naken man – en naken ensam människa – just så nakna, just så ensamma som vi är inför Gud – en del av Guds skapelse – beroende av skaparen. Inför Gud har vi inget att komma med annat än den vi är, inget skydd, inget vi kan dölja oss bakom.
För mig är videon ett uttryck för Martin Luthers tanke ”Simul justus et peccator” – på en gång syndare och rättfärdig. Vår mänskliga bräcklighet är inget att skryta med – men samtidigt Guds nåd bär oss också i det sköra – korset i kyrkorummet och den medeltida hymnen vittnar.

Den ensamma människan är omsluten av Guds nåd – den nåd som bär ända fram. Oavsett om Du är man eller kvinna gäller detta. Oavsett om du är troende eller tvivlande är Du buren av den treenige Guden.

Inför konstverket får vi bli stilla i meditation över våra egna mänskliga tillkortakommanden och samtidigt detta oskattbara – att Du och jag är burna av det enda som kan bära trots allt – Guds korsmärkta nåd.

Åke Bonnier, domprost

Ps: I kyrkan finns meditationen också på Engelska för de engelskspråkiga turisterna.