Följa Fredrik? Det tycks vara en ”lek” som Svenska kyrkan ägnar sig åt enligt de som menar sig följa Jesus. Med dessa lite tillspetsade ord vill jag ventilera min frustration över att man beskyller kyrkan för att gå i statens ledband när det gäller äktenskapsfrågan istället för att gå åt samma håll som andra kyrkor och kyrkofamiljer. Min undran är varför man inte i full respekt kan tänka att man kan ha ett annat teologiskt resonemang, att man utifrån ett teologiskt perspektiv, kan komma fram till lite olika resultat, olika inställningar i en viktig fråga?

Att beskylla ärkebiskop, kyrkostyrelse och kanske kyrkomöte för att gå i statens ledband, att vara politiskt korrekt o s v är att samtidigt påstå att man inte kan tänka teologiskt, att man inte kan tolka texter, att man inte lyssnar till den heliga Andens vägledning etc, etc.

Tänk om man skulle beskylla alla evangelikala samfund för att gå i amerikas fotspår, att vara totalamerikaniserade, att kanske i själva verket vara taleskyrkor för amerikansk politik och delar i amerikansk infiltration. Det skulle med all rätt väcka ramaskri.

Svenska kyrkan är ett självständigt trossamfund som fattar självständiga beslut, efter samråd i svåra frågor med andra trossamfund (och där kunde man nog önska mer samråd). Men Svenska kyrkan, trots att vi delvis har politiskt valda förtroendevalda, går inte i statens ledband. Vi följer inte Fredrik utan vi vill, utifrån olika tolkningstraditioner, i en mångteologisk kyrka med högt i tak, följa vår gemensamme Herre Jesus!