Hur ska det gå? Ja, det är frågan som vi mal på i Stockholms domkyrkoförsamling. Som jag skrivit tidigare (Se bloggen ”Det började som en skakning…”) är vår budget för 2009 under all kritik. I går kväll satt kyrkorådet och skar i budgetförslaget för att få ned budget-09 från -5,1 miljoner till drygt minus 3 miljoner kronor.

I dag satt vi med representant från stift, församling och S:ta Clara kyrkas vänner (en vänförening inom S:ta Clara kyrka – en förening kopplad till EFS). Vi talade framtidsalternativ för det är ju så att Stockholms domkyrkoförsamling har på sikt (kort sikt…) inte råd att ha tre kyrkor. Vi måste hitta goda lösningar så att åtminstone en del av verksamheten kan fortsätta fast kanske med annan huvudman som aktör. Det är sannerligen inte lätt.

En av musikerna i vår församling berättade för mig att han hade träffat en i samhället högt uppsatt person som trodde att Svenska kyrkan var generellt rik och att det därför inte kunde vara några problem för oss i vår församling. Ack så fel! Det finns rika församlingar med starkt skatteunderlag men så finns de små församlingarna som har det betydligt tuffare. Halvt på skämt och halvt på allvar skulle man kunna kalla oss en glesbygdsförsamling trots att det vistas ca 200.000 personer inom våra gränser varje dag. Ja, tufft är det för oss. Vi har varit som en humla. En humla kan inte flyga men flyger ändå. Så har det varit med oss. Nu håller vi på att singla i marken för humlan kan inte flyga längre om inte humlan får hjälp!