Nej, detta kommer inte att bli en bekännelseblogg där jag bekänner att jag ber alldeles för lite. Jag är inte säker på att jag vet om jag ber för lite därför att jag inte vet vad tillräckligt mycket bön är och huruvida detta är individuellt eller om Gud har någon sorts grundnivå av antal bönetimmar som man borde nå upp till. Jag vet bara att Martin Luther sa att ”ju mer jag har att göra, ju mer måste jag be”. Bön är viktigt!

I Svenska kyrkan talar vi just nu om en massa strukturproblem. Vad ska vara kyrkans grundläggande nivå? Ska det vara församling, stift eller nationell nivå? Var ska resurserna ligga och hur sak de fördelas? Hur ska strukturen för innerstaden se ut i Stockholms stift? Jo, jag vet att det handlar om att på det klokaste sättet hitta vägar för gudstjänst, undervisning, diakoni och mission. Jag vet att vi måste tänka på strukturella förändringar. Men ibland kan jag tycka att det blir mer sådant och mindre bön. Jag tror att bön faktiskt kan ge kraft till förändringar, att bön kan vara ett sätt att påverka en situation därför att vi öppnar oss för Guds handlande i bön, vi ser Guds handlande på ett klarare sätt när vi ber och dessutom tror jag att Gud faktiskt (och det har jag skrivit flera gånger tidigare) kan ingripa.

Jag borde be mer för antagligen kan jag aldrig be tillräckligt och aldrig för mycket. Just nu har vi mycket framför oss i vår församling. Jag lägger allt i Guds gränslösa nåd, ber om Guds vägledning och ber också om Dina förböner!