Jag har just fyllt ytterligare ett år. Egentligen utan att göra så mycket åt det. Dagarna kommer som en ny gåva året runt. Jag kan bara tacka Gud och mina föräldrar för min existens, för att jag får leva som människa i denna värld. Varje dag är en nådens gåva till mig. Jo, jag vet att jag är priviligierad på så många olika sätt. Jo, jag vet att det är lätt att tala om nådens dagar när man har en underbar familj, ett arbete som är stimulerande och en ekonomi som fungerar. Det är lätt att uttala sig om nåd i sådana sammanhang och betydligt svårare när man är drabbad av egen eller andras sjukdom, egen eller andras svårighet med arbete, bostad och ekonomi. Men ändå: För mig är varje dag en Guds gåva och sedan handlar det om hur jag hanterar min dag, hur jag lever mitt liv, vilka val jag gör. Jag väljer sannerligen inte sjukdom, jag väljer verkligen inte ekonomiska problem eller relationsproblem. Men jag har ändå att försöka hantera dessa problem, d v s att göra det bästa möjliga av dagen.

Varje stund, varje andetag får jag som en gåva av Gud. I varje andetag skulle jag egentligen kunna säga: Gud älskar mig. Jag glömmer bort det titt som tätt. Jag liksom så många andra behöver mer tid att reflektera över detta, mer tid till att bara vara inför Gud.

Jag har blivit angripen i dag i en tidning av en kristen profilperson i Sverige som tycker att jag är alldeles för liberal i min teologi och att det som sådana som jag står för borde motarbetas å det kraftigaste. Men egentligen bärs min grundläggande teologi inte av något annat än Guds gränslösa nåd som är just gränslös.

Jag har just avslutat yyterligare ett år av mitt liv och påbörjat det nya. Jag får påminna mig om att jag är buren av Guds nåd – också när jag blir trött, irriterad och har svårt att förstå andras angrepp.

Ett ord att leva är: Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ. Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt.

Jag har blivit äldre – av nåd!