En sådan kommentar ger man bara en riktigt dålig tandläkare, en som inte kan sitt arbete, som misslyckas och ställer till det i munnen. Förr tycktes denna typ av kommentar ha varit positiv i förhållande till präster. Han eller hon är så bra och så mänsklig. Det märks nästan inte att han eller hon är präst. Det var en fin kommentar som ville säga något positivt och samtidigt är det ju en förskräcklig kommentar. Visst ska det märkas att en präst är präst. En präst har vigt hela sitt liv, varje andetag, varje sekund, åt Gud. En präst har inte fritid i förhållande till sin vigningstjänst. En präst tjänstgör inte alltid. Vi har faktiskt 40 timmars arbetsvecka sett på en längre period. Samtidigt finns vi naturligtvis tillgängliga när så verkligen behövs också på andra tider. Men vi är präster också när inte prästskjortan är på. Vi har en förpliktelse mot Gud och mot Svenska kyrkan också när vi är ”lediga”. Därför kan man också ställa höga moraliska krav på präster. En präst kan inte bete sig hur som helst och säga att vederbörande ju gjorde detta på sin lediga dag eller på semestern.

Min företrädare på tjänsten Pastor Primarius Ludvig Jönsson, sa i ett middagstal vid min prästvigning: ”Är man så är man”. Är man vigd så är man och då är man det för hela sitt liv. Sedan kan domkapitlet frånta en präst rätten att utöva vigningstjänsten och det sker om prästens liv och leverne är sådant att han eller hon har brutit de löften som han eller hon har givit vid vigningen, har brutit sin tystnadsplikt i fråga om sådant som han eller hon har fått veta under bikt eller enskild själavård, på grund av sjukdom eller av annan liknande anledning har förlorat förmågan att rätt utöva vigningstjänsten, eller genom brottslig gärning, på grund av sitt levnadssätt eller på annat sätt i avsevärd mån har skadat det anseende en präst bör ha. Så står det i Kyrkoordningens kapitel 31 paragraf 12.

Men poängen är inte att en präst ska leva sitt liv i enlighet med sina vigningslöften i ständig rädsla att bli av med rätten att utöva vigningstjänsten. Nej, poängen är att en präst ska leva sitt liv, fylld och driven av den Heliga Anden, och i enlighet med de löften han eller hon avgett inför Gud och den samlade menigheten vid vigningsgudstjänsten. Att vigas till präst är något stort och livsomvälvande. Och det får märkas utåt i våra liv. Kanske säger då någon: Man märker att Du är präst! Och då märker man det för att prästen visar på Gud och inte på sig själv.