Jag läste en signerad ledare av författaren Lena Andersson. Hon är en av de ledande i Humanisterna ( d v s den ateistiska organisationen som lätt blandas ihop med alla oss som både vill kallas och vara humanister i mänsklig bemärkelse). Hon går till storms mot lite av varje som ”luktar” kristet eller religiöst. Inledningsvis angriper hon läroplanens formulering om en etik som förvaltas av kristen tradition. Hon suckar lättad (tycks det) över att den formuleringen nu är borttagen av skolverket i det förslag till läroplan som är ute på remiss. Ingen särbehandling av den kristna traditionen.
Tvärt om borde det vara, menar jag. Ge kristendomen mer utrymme i skolundervisningen. Tala mer om Bibeln. Låt skolbarn- och skolungdomar förstå mer vem Jesus var och vad han har betytt i den kristna historien. Låt barnen fördjupa vad jul, påsk och pingst står för. Tala om dop och nattvard m m. Idag råder en skriande och skrämmande okunskap hos både barn, ungdomar och vuxna.
Jag hävdar också att religionskunskap borde ha ett större utrymme i skolan där också de andra stora religionerna och ateismen skulle få rejält med utrymme. Det är först när vi har kunskap om vårt eget som vi kan ana mer av religionens betydelse för den andre. Och det är först när vi har kunskap om den andres religion som rädslan för den kan försvinna.
Om vi vill motverka främlingsfientlighet i vårt land, måste vi, i glad och trygg kunskap om vad som är vårt eget, vara öppna för och lära oss mer om den andres tro och tradition.
Men ge kristendomen stort utrymme i skolundervisningen- särskilt stort, för det är vår grund – en grund som präglar en skolas liv och leverne med alla lov – en grund för vår kultur som vi alla behöver ha kännedom om.
Mer kristendomskunskap och större utrymme för religionskunskap! Det är en av de många stegen för att motarbeta främlingsfientlighet.
