Leshana haba’a birushalajim Nästa år i Jerusalem är en gammal klassisk hälsningsfras inte minst i den judiska traditionen där den återfinns som en avslutningshälsning i påskhagadan. Denna hälsning vill jag travestera efter min erfarenhet av Jesusmanifestationen. Denna manifestation blev just det jag drömde om – en manifestation som var för Jesus snarare än mot något annat. Jag var med på Stortorget där en icke oansenlig grupp människor hade samlats för att bl a höra Göran Skytte tala och där var också en grupp finska Romer som vittnade och sjöng.
På Mynttorget kunde jag lyssna till påvens speciella predikant Cantalamessa som höll en oerhört inspirerande appell om ekumenik. Vilken glädje! Han talade om vikten av att gå framåt tillsammans. Sandra vittnade om Focolarerörelsens betydelse för henne och jag kan bara instämma i hennes vittnesbörd i den meningen att den rörelsen, som i grunden är just katolsk, ändå är så oerhört ekumenisk. För mig betyder den rörelsen väldigt mycket. Som ni som läst min blogg ett tag vet om.
Efter en närande lunch anslöt jag och mina vänner i Kungsträdgården. Där var vi nästan 20.000 människor som samlades kring tron på Jesus. Inte trodde jag att jag skulle falla på knä i Kungsträdgården. Men det gjorde jag – tillsammans med alla andra. Vi bad för Sverige, vi bad för världen, vi bad för olika problem i de sammanhang där vi till vardags befinner oss. De som talade var bl a Göran Skytte, den katolske biskopen Anders Arborelius, Cantalamessa, en Syrisk ortodox präst vars namn jag inte minns (som bad på arameiska), Ulf Ekman från Livets Ord, Hakon Långström från Svenska kyrkan.
En känsla som kom för mig väldigt starkt var: Oavsett var vi står teologiskt, oavsett att vi skiljer oss i synen på så mycket och skiljer oss ibland starkt i bibeltolkning, så hör vi samman i den stora kristna familjen. Då faller våra skyltar. Då blir det inte viktigt vilken kyrka vi tillhör utan vilken Herre vi tillhör. Vi behöver sådana manifestationer och inför nästa år hoppas jag att Svenska kyrkan ska kunna vara med än mer aktivt. Jag har sagt detta för någon timme sedan till Hakon Långström efter den andakt som jag ledde i S:t Jacobs kyrka dit många kom efter gudstjänsten i Kungsträdgården.
Personligen tycker jag att det vore roligt att engagera mig i nästa års Jesusmanifestation (kanske ledningsgruppen..?) Denna manifestation måste få fortsätta. Ju mer vi är tillsammans, ju gladare vi bli – så
Nästa år i Kungsträdgården!
