Det är djupt tragiskt med situationen i Växjö stift. Jag har bara läst i tidningarna så jag kan inte göra några djupare uttalanden. Jag vet för lite. Det enda jag vet av egen erfarenhet från konflikter är att ”det behövs två för en tango..”. Kyrkan behöver arbetsro för att kunna koncentrera sig på sitt viktiga uppdrag att bäraa ut evangelium genom gudstjänst, undervisning, diakoni och mission. Vem som har den kyrkliga makten – om det är den eller den – är kanske inte så våldsamt viktigt så länge det stora uppdraget blir utfört på ett bra sätt. När vi slåss om makten – oavsett var – riskerar vi att låta som lärjungarna som ville sitta på Jesu högra och vänstra sida (Mark 10:35-37).

Lika tragiskt är det med katolska kyrkans pedofiliproblematik. Låt oss inte döma den katolska kyrkan för detta. Men det är fasansfullt att det finns/fanns präster som kunde utnyttja barn på detta avskyvärda sätt – barn som blivit vuxna och märkta för livet. Jesus fördömer dem som förleder en av dessa små (Mark 9:42). Att påven inte ber de drabbade om ursäkt även om han fördömer gärningen är märkligt, men säkert finns det förklaringar. Läser man dagens nr av DN tycks familjerna hoppas på en sådan ursäkt. Ursäkten betyder mycket, symboliskt.