Idag firade jag högmässa i Högby kyrka på Solens och vindarnas ö och idag som innehavarae av ”kyrkbänksämbetet” ( d v s hustrun och jag var där tillsammans med andra kyrkobesökare). Predikant var den riksomtalade Dag Sandahl, omtalad för att vara en orubblig motståndare till prästvigningsmöjlighet för kvinnor. Han har blivit komminister i mitt sommarpastorat och säga vad man vill om hans uppfattning i ämbetsfrågan men han höll en väldigt bra predikan och hela mässan berörde. En gästande kyrkokör sjöng. Det är sorgligt att Dag Sandahl är fast i en övertygelse som inte fungerar i Svenska kyrkan. Läget idag är det att för att bli präst i svenska kyrkan idag måste du fullt ut kunna samarbeta med präster oavsett kön och fullt ut acceptera deras handhavande av sakramenten d v s t e x ta emot nattvarden där en prästvigd kvinna varit celebrant. Detta är Svenska kyrkans ordning och det är inte konstigare än att man i t ex Romersk katolska kyrkan måste erkänna påven som Kristi ställföreträdare på jorden, leva i celibat (om inte undantag har beviljats vilket skett i några få fall) etc. Det är en ordningsfråga med teologisk grund.
På tågresan hem till Stockholm fortsatte jag att läsa boken In the eye of the storm som handlar om den episkopale amerikanske biskopen Gene Robinson som är homosexuell, gift med en man, har barn ( i ett tidigare hetero-äktenskap). Boken är fantastisk och handlar om hans liv, hans teologi inkluderande bibeltolkning etc. Du hittar den på www.amazon.com.
Nu stundar snart biskopsvalet i Stockholm. På tisdag ”smäller det” och på eftermiddagen vet vi förhoppningsvis vem som ska bli biskop. Jag vet ännu inte helt säkert vem jag kommer att rösta på. Både Hans Ulfvebrand och Eva Brunne är bra. Det finns goda skäl för bägge. Det är en stor och viktig uppgift att bli biskop i Stockholm, utmanande på många olika sätt och viktigt att vara en tydlig biskop i ett stift som sjuder av olika traditioner, kulturer, religioner etc. Vem det än blir av dem kommer vederbörande ha mitt fulla stöd. På det viset ser jag mig lyckligt lottad. Domprosten ska ju arbeta nära biskopen i många sammanhang. Det gör jag nu med biskop Caroline och det går utmärkt. Jag är säker på att det kommer att gå utmärkt med någon av de två andra också. Vem det blir? Må Guds vilja ske! Det är till syvende och sist det viktigaste!!!
