I samband med Sekomus 10-årsfirande passade de på att anordna en körtävling under fredagen den 27 november. Som den rutinerade besökare på körtävlingar jag är (både som sångare och dirigent) antog att jag nu ändå borde ha något sorts hmm om vad som skulle ske. Hade så varit fallet hade detta inlägg blivit sådär europeiskt tråkigt, för givetvis var även detta en stor prövning för tålamodet och strukturtänkandet.
Att delta i en körtävling var stor för vår kyrkokör i här i Irente och vi satsade stort på att göra det bästa vi kunde. I två veckor repeterade vi varje dag mellan 16-18 och till och med likadana skor inhandlades. Kören är en väldigt bra social aktivitet som snabbt inkluderar. Jag behöver inte prata, utan kan sjunga istället, och när jag pratar gör jag det på swahili. Detta känner jag är en stor fördel för mig, att umgås med ”vanligt” folk och inte bara akademiker eller hjälparbetare av diverse slag. Sedan är ju körsång min profession, både som dirigent och sångare, men har valt att hålla mig i bakgrunden. Eller valt och valt, jag har lärt mig under min tid här att det är bättre för dem att fråga mig om hjälp och jag kan hjälpa till med någon punktinsats än att jag berättar hur det ska vara. Så även om jag ibland förundras över hur det fungerar håller jag mig ödmjuk och önskar undan för undan få dela med mig av det jag kan. Kanske kan de ha nytta av slagteknik? Instuderingsmetodik? notläsning? och kanske pianospel skulle underlätta körövningarna?
Iallafall repeterade vi två veckor, ca 2 h om dagen, på de fyra styckena vi skulle framföra på sekomu.
Väl där var det mycket folk. 37 körer deltog och över 1000 körsångare var på plats. Alla körerna fick dessutom 20 min var på scenen. Redan där ringde en varningsklocka. Ramtiderna jag hört tidigare var 10-20. Men 37 körer a 20 min är ju mer än 12 timmar… utan några pauser. Jajaja, fick fick iallafall startnummer 13. Här får ni se en redogörelse i tid från dagen:
07.30 Samling för att dricka te och äta mandazi
09.00 Bussen avgår från Irente påväg mot Magamba
09.15 Bussen stannar i lushoto och 90 % av resenärerna går av för att köpa snacks
09.45 bussen åter påväg till magamba
10.00 Framme på SEKOMU, det är också nu allt ska börja, men det verkar inte riktigt igång ännu
11.10 Invigningsceremonin börjar med gudstjänst
12.15 Gudstjänsten är slut och turordning ska dras för framförande.
13.00 Tävlingen börjar. Det är väldigt roligt att se alla körerna framföra sina stycken!
16.00 Vi ska snart upp på scen så vi förbereder oss och ställer oss utomhus
16.10 De avblåser tävlingen för … Lunch (blodsockernivån vad vid det här laget sådär efter att ha fikat före kl 8 och ännu inte ätit något)
17.00 Vi får äntligen mat. Matsalen var som en djurpark där över 1000 hungriga körsångare skulle få sin väldigt sena lunch samtidigt.
18.00 Vi är tillbaka och tävlingen börjar igen
18.20 Vi är på scen!
19.00 Trötta bestämmer vi oss för att åka hem med bussen
19.30 Bussen åker inte utan alla diskuterar om något vi inte förstår.
20.00 Nästan alla i kören bestämmer sig för att STANNA och SOVA ÖVER på sekomu. och med sova över innebär det alltså att sitta på sin stol i aulan hela natten (utan myggnät). Jag och Lena är dessvärre lite för slitna och hungriga efter dagen och tar istället kollektivtrafiken ner till stan och taxi därifrån.
21.00 Äntligen hemma…
En intressant iakttagelse i detta är också hur relationen till till skiljer sig beroende på var en bor. Till exempel här i Irente så samlas vi alltid supertidigt, sedan kommer inte alla då, men exempelvis att vi samlades 07.30 fast tävlingen ”började” kl 10. Och de tiderna som sägs är ju 07.30 (hur vet de andra att det är ok att komma kl 9?). Jag försöker allt jag kan, och tycker verkligen att jag blivit mycket tolerant och inte bryr mig så mycket om tid längre. Men mat, det bryr jag mig om, så utan man blir även tiden lång.
Appropå det här med kör har jag mer än en gång tänkt på dirigentens icke-funktion i detta landet. Körsångarna tittar inte på dirigenten och dirigenten styr varken start, slut eller tempo. MEN ändå ska det stå en person framför kören, så ska det vara. Vilket även avspeglades på barnkören i söndags, mycket gulligt enligt mig.