Utanför Sverige/Tyskland firas ju jul på juldagen. Därför tyckte de flesta att vi var lite knasiga som var så exalterade på julafton. Eller exalterade är väl att ta i, så exalterade vi kan bli i ett land där många av de attribut vi förknippar med julen inte finns.
MEN! Här hemma har jag legat i länge. I över en vecka har jag arbetat hårt på julstämningen. Framför allt är det pepparkakskryddan som tagit tid. Det har inte varit problem att få tag i kardemumma, kanel, nejlika och ingefära. MEN, de är ju antingen fasta eller i stor form. Alltså har jag fått torka och sedan mortla och sedan blanda, för att sedan göra deg. För att sedan kavla och baka. Jag har gjort både hårda pepparkakor som åts upp fortare än en blinkning av våra syskon Gifti, Neema och Joseph här på ICH och en mjuk pepparkaka som åts upp på kvällen.
För att ingjuta syskonen i svensk jultradition gjorde vi också julapelsiner med nejlikor. De tyckte att de blev fina och luktade gott, men vad märkligt att vi inte åt upp dem?!
Vi lunchtid kom familjen Sundqvist över för att delvis låna vår ugn till pepparkaksbak, men också för att hålla på den mer eller mindre starka traditionen med pepparkakshus. Huset var inhandlat i Sverige och hade var ganska härjat av resande. Men inga problem sa ingenjören i mig och jag och Catta hjälptes åt att först laga bitarna och sedan montera huset. När huset var monterat hjälptes vi alla åt att dekorera huset. Detta i andan av att kvantitet faktiskt är kvalitet – more is less!
På kvällen var vi hembjudna familjen Munga. Och som Mama Munga sa ”skönt att få lite svenskt julfirande”. De bor fint uppe i bergen och ett vackert hem med en traditionell julgran med presenter under. Det var vi, familjen samt flera av deras grannar. Tillsammans var vi kanske 20 personer som firade tillsammans. Detta var härligt och avslappnat även om det fanns en agenda (dock inte utdelad till alla som vi de flesta andra kalas).
Innan middagen hade vi en andakt med mycket musik. Daniel Munga spelar orgel mycket bra och ackompanjerade psalmsången. Hur detta kändes kan knappt beskrivas, vi har ju sjungit oackompanjerat i fyra månader och orgelljudet till julpsalmerna, det hörde liksom ihop! Julstämningen som annars är frånvarande hittade tillbaka för en liten stund. Julpsalmerna sjöngs både på svenska och swahili. det är praktiskt att många av dem finns på båda språken, t.ex. Dagen är kommer, stilla natt, o du saliga o du heliga och flera andra. Under sång tändes också ljus på bordet, detta för dem som inte kunde närvara ikväll av olika anledningar – ljusen var formade som ett hjärta.
När vi kom hem inleddes familjens julfirande. (Familjen = Catta, Kattis, Lena och Lara, och jag då) Då vi bytte julklappar med varandra. Vi hade lottat vem som skulle köpa till vem (hemligt förstås) och budgeten var 5000 TSH (ca 15 kr). Detta var oväntat kul! Eller inte julklappsbytandet, utan själva letandet efter julklapparna. Här får vi nämligen en hel del för 5000… Jag gav Lara en ananas, ett choker-halsband och några nötbars. På något sätt är det enkla det charmiga. (Hade jag varit här en jul till hade jag föreslagit… 1000 TSH budget, dvs 3 kr).
Jag gick och lade mig alldeles glad i själen och livfull i huvudet. Jag var pigg! En känsla jag inte riktigt känt på flera månader. Och det var härligt. Det är härligt när det är aktivitet runt omkring. Fast… värt att nämna är ju att det riktiga julfirandet, var först på juldagen. Men vi tjuvstartade, i svensk anda.