Nyår i Dar es Salaam


Som tidigare nämnt tar det tid att resa i detta landet, och minst en resdag i varje riktning för avvaras – minst! Därför var vi oerhört nöjda då fått plats på en buss med gott om benutrymme, AC och inte helt brutalt hög musik spelandes i bussens högtalarsystem. Destinationen var Dar es Salaam, landets tidigare huvudstad, tillika den största staden för att fira nyår. Och efter 8 h nådde vi vår destination. Vi bodde på Kipepeo beach, som ligger ca 1 mil söder om staden. Här var det varmt, men väl behagligt med närheten till havet. Och de mycket idylliska hyddorna på stranden.

Generellt har vi bara tagit det lugnt och endast gjort mindre expeditioner in i staden. Jag hade tänkt att jag skulle älska stadslivet efter fyra månader isolerad på landsbygden i bergen – men så var det inte direkt. Dels är ju städerna här inte direkt som hemma, det finns inte någon given stadskänsla med shoppingkvarter och restauranger. Allt finns på gatan – och överallt annars. Så vill man uppleva det vi européer tänker som storstadsliv så är inte storstäderna här att föredra. Därför har vi mestadels hängt runt på stranden, ätit mat, badat och framför allt sovit.

Eller att sova var iallafall planen – jag och Catta hade nämligen mussällskap i vår hydda. På ett sätt kändes det mer som hemma såklart. Men också var vi ganska utmattade efter två nätter med musspringtävling i vår hydda.

Underbart var ändå när våra vänner Sarah och Erimisha från ICH kom och hälsade på oss på stranden. Det är ju inte superlätt att ta sig, men vad gör väl det, ”vi svänger förbi” sa de och kom en omväg på 2 timmar för att sedan umgås med oss i mindre än 30 minuter. Det låter ju märkligt i våra mått men upplenbarligen helt lugnt för oss.

Sammanlagt har denna weekend varit behövlig för oss, men nu känns slutet nästan för nära. Jag saknade landsbygden och nu är det inte många dagar kvar här. Det är som så ofta annars att en får perspektiv när en flyttar sig längre bort- och precis så är det nu. Nu upplever vi vardag igen men eftersom avresan planeras är det nu svårt att slappna av helt. Jag kommer sakna naturen – och barnen!
På söndag åker vi med Josephine till Moshi och sedan bär det av hemåt – iallafall för Catta.

Själv (och med Kattis) ska jag stanna kvar några veckor för att bestiga Kilimajaro, ta det lugnt på Zanzibar, vandra här i naturen i Usambarabergen och vara på safari innan jag åker tillbaka till Sverige den 26 januari. Jag avslutar allt på topp – samtidigt som jag redan nu upplever ett visst vemod. Att komma hem ska bli underbart, men också annorlunda. Vissa bekvämiteter har jag lärt mig leva utan men som för andra är självklara.  Jag längtar så efter tidtabeller och mataffärer, asfalterade vägar och parker. Gatlampor och varmvatten. Och så längtar jag efter att sova i en säng med en riktig madrass – använda elspisen, cykla till jobbet och att träffa min pojkvän varje dag. Samtidigt har Irente gett mig allt annat än det där – underbar natur, gemenskap och på något sätt leva äkta. Jag har det jag behöver – och så nöjd jag är över det. Behöver jag mer egentligen?

 

 

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.