Nu är det snart ett nytt år som väntar oss alla. Ett nytt år med nya möjligheter, ett tomt vitt ark att fylla. Kanske är det just det som gör att nyårsaftnar kan kännas så ångestfyllda, för att vi tänker: ”Nu ska jag minsann ändra mitt sätt att leva.” Eller: ”Om jag ändå bara hade någon att fira in detta nyår med”.  Ingen vill väl stå ensam på tolvslaget och se alla förälskade par kyssas in det nya året.

Men det är också allt vi ser, – den lyckliga fasaden som kämpar för att hålla ihop och åtminstone inte bråka på självaste tolvslaget. Kanske är det så att vi fokuserar för mycket på vad alla andra gör eller hur vi tror att alla andra gör och har det. Kanske ska vi heller inte fokusera på fel saker i vårt egna liv. Allt det där med att ge sig på ett sundare liv är väl inget dåligt i sig, så länge du faktiskt älskar dig själv för den du är – redan nu. Annars kommer det inte att dröja länge innan du får skriva på ditt blanka papper. – Nyårslöfte 1: Ett sundare liv – misslyckades.

Först måste Du förstå att Du är Älskad av Gud för den Du är! Sedan lägga allt det som varit bakom dig och försöka blicka framåt. Tacka för det som varit och ha förtröstan på Gud inför vad som komma skall.

Nyårsafton är kanske mer en dag att överlämna det som varit i Guds händer än att skaffa sig nya bekymmer.

Men Herrens nåd tar inte slut, hans barmhärtighet upphör aldrig. Varje morgon är den ny — stor är din trofasthet. Min andel är Herren, det vet jag, därför hoppas jag på honom. Herren är god mot den som kommer till honom, mot den som sätter sin lit till honom. Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från Herren. Klagovisorna kapitel 3, vers 22 – 26

En vallfartssång. Hjälpen kommer från Herren, som har gjort himmel och jord. Han låter inte din fot slinta, han vakar ständigt över dina steg. Han sover aldrig, han vakar ständigt, han som beskyddar Israel. Herren bevarar dig, i hans skugga får du vandra, han går vid din sida. Solen skall inte skada dig om dagen, inte månen om natten. Herren bevarar dig från allt ont, från allt som hotar ditt liv. Herren skall bevara dig i livets alla skiften, nu och för evigt. Psaltaren kapitel 121, vers 1 – 8

Så inled det nya året med tanken: Jag vet att jag är värdefull och högt älskad. Därför ska jag inte göra mig själv illa genom att lova saker mitt hjärta inte önskar. Istället ska jag ge mitt hjärta och liv det jag utan krav kan få oändligt av. Nämligen Guds och kärlek och nåd.

God Jul önskar jag er Alla! Nu är predikan till midnattsgudstjänsten klar och jag känner mig färdig att inta predikstolen.

Guds välsignelser till er och må Jesus få ta plats i era liv. Han föddes ”vid den tiden”… Och han föds här och nu.

Gud, Tack för att Jesus fick komma till oss och bli en av oss. Hjälp oss att också bli som han.

Idag var det julavslutning i Bromölla och min första skolavslutning som präst. Det sjöngs julpsalmer och barnen läste själv julevangeliet. Dem blev rikligt välsignade, dock inte med den traditionella välsignelsen… Det var mycket stämningsfullt och trevligt. Så detta gör jag med andra ord gärna om!

Om ni inte är klara med era julklappar har jag ett tipps att ge!

Detta fick jag av Lunds stift informationsavdelning i julklapp: Skolböcker till barn.

På landsbyggden i Sydsudan kostar skolböcker för grundskolan 100kr per barn. Exemplet kommer från delstaten Jonglei med cirka 1.3 miljoner invånare.

Delstaten ligger avlägset och präglas av konflikter mellan olika stammar. Det finns få skolor och infrastrukturen är dålig. Svenska kyrkans internationella arbete arbetar på många håll i världen för att ge barn och unga en bättre framtid. Gåvorna i vår webbshop är symbolgåvor som används till hela vårt internationella arbete.

Besök gärna www.svenskakyrkan.se/internationellt och

www.svenskakyrkan.se/webbshop

God Jul och Tusen Tack för denna gåva som var mycket bra!

I lördags var det dags för lördagskonfirmanderna igen. Det är så kul att träffa dem en hel lördag och få vara en del av deras liv för en kort tid. Denna gång promenerade vi bland annat till kyrkan där vi gick igenom vad som egentligen händer i en gudstjänst, varför det händer och vad det har för betydelse. Sist men inte minst pratade vi om prästens kläder. Varför har präster speciella kläder i gudstjänsten? Vad betyder dem olika plaggen och färgerna? Men att bara prata blir ganska tråkigt i längden, därför  passade vi på att prova prästens kläder och när dem ändå var på kunde konfirmanderna ju lika gärna gå lite ”catwalk.” Jag var kommentatorn och berättade vad som bars upp. Vilken inlevelse dem (vi) hade!!

På söndagen hade Näsum kyrka sin avslutning för barngrupperna och det vankades familjegudstjänst i kyrkan och sedan julfest med dans kring granen i församlingshemmet. Det kändes jätte roligt att vara där, vilket jag var för första gången. Det är en utmaning att predika för barn men roligt är det.

Johannes Döparen banade väg för Herren

Idag firar vi den tredje söndagen i Advent. Det är därför vi har tänt det tredje ljuset i Adventsljusstaken. Adventbetyder ankomst. Att Jesus kommit och skall komma tillbaka. Snart är det Jesus födelsedag, och det är det som vi nu förbereder oss inför. Många städar och plockar fram och undan saker. Gör ni det med? (Jag städar)

Men varför städar vi så mycket? Känner ni också precis som jag att när man har städat så syns allt mycket klarare. Helt plötsligt så ser man allt vad man har. Vet ni, Jesus vill också att vi ska städa undan i våra liv, i vårt hjärta, för att kunna se Jesus som kommer mycket tydligare. Alltså Jesus pratar om en annan slags städning. Så vad kan vi städa undan inom oss? (…)

(…) När Maria hade Jesus i magen, så hade Elisabeth, en släkting till Maria, också ett barn i magen, vet ni vad det barnet skulle heta? Jo, han skulle heta Johannes och han hade päls och åt gräshoppor och vildhonung. Han var lite av en vilde. När Johannes växte upp och blev stor så hade han en speciell uppgift. Vet ni vad det var? Jo, det var att bana väg för Herren, Guds son. Alltså Jesus. Johannes skulle helt enkelt gå före Jesus så att vi andra lätt kunde se honom.

Har ni någon gång träffat någon som hela tiden pratar om sig själv? Det gjorde aldrig Johannes. Han pratade bara om Jesus.

Titta på alla dessa gosedjur här. När jag var liten hade jag ganska många gosedjur i sängen. Och jag var alltid så rädd att någon skulle trilla ner, och fick jag ett nytt gosedjur var jag rädd att dem andra gosedjuren skulle vara dumma mot det nya och att det nya inte skulle känna sig välkommet. Jag var tvungen att göra plats för det nya på något sätt utan att de andra skulle känna sig bortglömda.

Tänk er att ni får en ny klasskamrat i skolan. Kanske har den nya klasskompisen ingen att leka med på rasterna. Då kanske du skulle kunna ta och fråga vad den nya klasskompisen heter och om ni kan leka. Efter att ni lekt kan du berätta för de andra i klassen hur roligt det var att leka med den nya kompisen i klassen.

Då har du gjort en bra sak, och du har gjort precis som Johannes gjorde för att visa vägen till Jesus, Guds son.

Nu vet ni hur Johannes beredde vägen för Jesus, så att han kunde komma till oss, och bli vår vän.

Igår var det #julstökarbakardag hemma hos vännerna Ivarsson. Mycket trevligt och mycket gott!

Denna lakrits och chokladkolafudge rekommenderas varmt! Receptet är från ”Leila bakar” och finns på nätet. Även hennes Rockyroad är – Mmm!!

http://youtu.be/qMryDOlps

Länken ovan är en länk som Svenska kyrkan lagt upp på sin hemsida. Den trycker man på om man vill läsa lite om vem Lucia var eller bara vill njuta av ännu mer luciamusik denna luciakväll. Håll till godo och låt ljuset, hoppet och värmen nå in till ditt hjärta som Lucia kommer med.

Det finns en första gång för allting. Nu har min första gång kommit då jag haft en begravning för en människa jag lärt känna. För några dagar sedan hade jag en sådan där dag av det lite tyngre slaget…

Under hela dagen hade jag känt att det nog var dags att göra ett hembesök hos en äldre människa som jag hälsat på ett antal gånger. Nu var det ett tag sedan och jag ville verkligen gå dit. Men jag bestämde mig för att inte lyssna på den inre rösten utan först göra klart det jag hade på skrivbordet för att sedan ta detta besök en annan dag. Jag körde hem runt halv fem, vilket var ovanligt då jag brukar stanna mycket längre på jobb. Telefonen ringde, det var begravningsbyrån som ville underrätta mig att jag fått in en begravning och att denna person (vi kan kalla henne för Agnes) skrivit i sitt vita arkiv att hon ville ha mig som präst på sin begravningsgudstjänst. Denna dag skulle jag redan ha en begravning, vilket är helt normalt men detta var dock första gången jag visste precis vem som låg i kistan. Annars får man en liten levnadsberättelse från de anhöriga på den döde. Nu kunde jag se ansiktsuttrycken på ”Agnes” framför mig, höra hennes skratt, se tårarna rulla nedför hennes kinder och le åt hennes humor. Hennes livs historia var denna gång formulerade med hennes egna ord.

Jag kunde inte hjälpa det, men jag var tvungen att stanna bilen för att gråta. Kände att en del känslor behövde komma ut. Varför hade jag inte gått dit? Varför hade jag inte lyssnat på mitt inre? Nu var det försent. Lite senare på kvällen ringde jag min mamma, jag hörde att något inte var som det skulle men hon ville inte berätta vad. Till sist fick jag henne att berätta även om hon helst inte ville göra det på telefon. Med tyngd röst sa hon: ”Jag har fått bröstcancer…”

Dagen har nu varit då jag haft mina två begravningar varav den ena var för en människa jag lärt känna under min tid som pastorsadjunkt. Allt gick bra och det kändes otroligt stort och fint. Sorgen kunde jag vända till en välsignelse. Tänk att >jag< fick möjligheten att lysa frid över ”Agnes” Även den dagen fick ett slut.

Grythandskar ”Agnes” virkat och som jag fått. Hade med dem under begravningsgudstjänsten.

Livet drabbar oss, och det drabbar oss inte när vi är som mest beredda. Självklart är både jag och mamma ledsna och oroliga men nu får vi ta en dag i sänder och försöka vara starka. Resten får vi lägga i Guds händer.

Första advent och andra advent är nu förbi. Jag har haft turen (eller kanske har jag tjatat mig till ) att ha båda dessa gudstjänster. Första advent firades med pompa och ståt för att sedan övergå i ett lite lugnare tempo på Ronneby Brunn för att på måndagen fira min och Alexanders födelsedag. Veckan har varit innehållsrik med allt från sorgesamtal på arbetet till det egna livet som kommer emellan…

Tankar kring söndagen som varit: 

Andra advent har temat: Guds rike. Vad är Guds rike? Och vart är Guds rike? Jesus säger att det är nära. Guds rike har inte några geografiska gränser, utan Guds rike finns även inom oss. Jesus säger: Guds rike kommer inte på ett sådant sätt att man utan vidare kan se det. Och ingen kan säga: Här är det, eller där är det. Nej, Guds rike är redan mitt i bland er.

Att Guds rike är nära låter befriande och tryggt. Det innebär upprättelse för en sårad värld. I dagarna dog en stor man, nämligen Nelson Mandela. ”Mandela gjorde vår tid större trots att vår tid är begränsad” säger vår nuvarande ärkebiskop Anders Wejryd. Jag håller med. Mandela kämpade för rättvisa, han avskaffade apartheid och byggde istället upp ett demokratiskt Sydafrika.

När Johannes hade blivit fängslad kom Jesus till Galileen och förkunnade Guds budskap och sade: ”Tiden är inne, Guds rike är nära. Omvänd er och tro på budskapet.” Johannes stod för det han trodde på, fred och rättvisa och kom för att bereda väg för Herren. Johannes var en man som vågade säga sanningen också till de mäktiga, och för det hamnade han i fängelse. Mandela var en fredskämpe som trotsade ras och religionsgränser. Och för det hamnade han i fängelse. Visst behövs det starka individer som kommer till oss i vår värld med stora ambitioner och drömmar om att förändra världen till det bättre. Men varken Johannes eller Nelson Mandela kunde göra allt. Vi behövs alla, alla våra röster är viktiga. Jesus säger, omvänd er och tro på Guds ord. Det är här vi kan börja – i trons kraft. Att tro och våga känna förtröstan, våga vara en Jesu lärjunge. Jesus kallar både fiskare och bönder. Han kallar dig och han kallar mig.

Orden om att Guds rike är nära känns som en himmelsk omfamning och som en tröstande viskning mitt i livets vintermörker. I Hebreerbrevet lovar Gud detta: Ty ännu en liten tid, sedan kommer han som skall komma, och han skall inte dröja. Men nu då? Hur länge ska vi vänta?

Så här års för två år sedan precis i anknytning till denna söndag inträffade något som fick mig att fundera vidare kring detta med Guds rike. Att Guds rike förmodligen också redan är här och nu. Det var på min födelsedag och jag skulle gå ut för att äta middag med nära och kära. Jag öppnade ytterdörren till min lägenhet och slogs av en förfärlig lukt som fick hela kroppen att rysa. Lukten hade funnits där väldigt länge nu, men svagare och inte alls så här påtagligt.

Sedan möttes jag av poliser som såg aningen förskräckta ut i ansiktet. Jag förstod direkt vad som hade hänt, och bannade mig själv för att jag inte förstått tidigare. Mannen som bodde våningen över mig bars ut. Nu förstod jag att han legat död flera veckor i sin lägenhet. Alla som bodde i huset hade gått in och ut genom porten – utom han. Vi hade pratats vid och hälsat ett par gånger, och jag hade förstått att han var en ensam man. Kanske kunde jag ha pratat mer med honom, kanske hade han inte velat ha mer kontakt. Det är något jag aldrig kommer få veta. Men sanningen är att vi inte har all tid i världen på oss att göra allt det där vi skjuter upp till morgondagen. Vår tid på jorden är som sagt begränsad.

Men hur menar Jesus när han säger att Guds rike är nära? Efter 2000 år finns det fortfarande hat, lidande och fattigdom kvar i världen. Men Jesus talar i och med detta om för oss att: Javisst, det mänskliga lidandet och de mänskliga problemen existerar, men Guds rike är ändå nära.

Om man vill kan man uppfatta detta aningen provocerande. Men det finns en kraft utöver ondska som vi människor besitter, och när den kraft får verka är Guds rike- Kärleken är den unika kraft som gör att Guds rike kan växa. Lärjungarna uppfattade Jesus som att han talade om närhet i tid räknat, så de frågar om tiden nu är inne då Gud ska upprätta Israel. Jesus förnekar inte att det verkligen ska komma en sådan tid. Men det var inte om detta Jesus talade, utan det var om relationer.

Så varva ner, se varandra, ha tid för varandra. När det lider mot jul är det lätt att stressen faller på. Advent betyder ankomst och Jesus kommer till oss hela tiden och han kommer till oss om och om igen. Så släpp in Jesus i era liv och låt inte allt det världsliga ta död på den möjligheten. När Jesus säger att Guds rike är nära så betyder det att Gud är hos dig, älskar dig och lyssnar till dig.

Om det är sant blir frågorna förstås också hur nära du är beredd att låta Guds rike komma? Och hur gör man för att ta emot Guds rike? Det finns olika bilder om detta. ”Sannerligen, den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in.”

Med andra ord: Våga släpp in Jesus, men också din okände granne, då släpper du även in en bit av Gud. Vi får fortsätta att se varandra här och nu, och ge av Guds kärlek som finns inom oss till varandra. Till den dagen vi får komma hem, hem till vårt riktiga hemland, – himlen, där Jesus Kristus väntar på oss.

Men slutligen vill jag säga att det är vi som måste förvalta och bruka vår värld rätt. Det är vi som måste vara rösterna för en bättre och rättvisare värld. Precis som Mandela, precis som Johannes. Det är vi som är Guds älskade barn i Guds rike. Så låt oss alla ta till oss Jesu ord idag. Dem är inte många, men ack så viktiga. ”Omvänd er och tro på evangeliet.” Då ska ni finna Guds rike inom er. Amen.

Nu är vi hemkomna från Turkiet. Det var en mycket intressant och lärorik resa. Mer om det kommer senare. Idag har jag firat första adventsgudstjänst i Ivetofta kyrka. Nu är advent här och jag känner mig inte förberedd alls. Men Jesus rider rakt in i Jerusalem in i våra liv. I all sin enkelhet kommer han till oss i all vår enkelhet. Vi ropar Hosianna – kom med din hjälp!

Nu sitter vi i bilen på väg till Ronnebybrunn för att fira vår gemensamma födelsedag imorgon vilken också är vår förlovningsdag.

Önskar er alla en fin första advent!