Svenskheten

Huitani dzikhonani!

Just  nu sitter jag på ett hotell i byn Kizimkazi på Zanzibars södra del, men jag har under resan funderat på det här med att vara svensk. Hemma får jag rätt ofta höra att jag kan vara ganska osvensk i mitt sätt att te mig och i min persona, men så blir jag, liksom många andra, extra svensk när en väl inte längre befinner sig inom Sveriges gränser.
Det som jag ofta kan lätt förkasta på hemmaplan och tycka är så oförskämt svenskt, anammar jag och lever ut på ett helt annat sätt här nere. Det är som att jag vill bevara det lilla som fanns förkroppsligat av Sverige nere i Zezani, dvs jag och Nathalie.
Ville jag baka, bakade jag ursvenska chokladbollar, jag fikade gärna varje dag och längtade mer än något annat hem till snön, bara för att det är saker som inte fanns där nere. Hemma kanske jag hade gett mig på ett nytt spännande recept, inte fikat för att jag är trött på sötsaker för att de är så lättillgängliga och önskat att kung Bore drog sig tillbaka och tog snön med sig. Men icke nere i Zimbabwe
Dessa är typiska svenska saker som vi faktiskt anammade där nere.

– Chokladbollar
– Tacos
– Köttbullar
– FIKA
– Kyrkkaffe
– Swedish club
– Brännboll
– Tipspromenad
– Ber dolk ta av sig skorna
– Ber folk vara i tid
– Kaffe
– Lucia
– Halloween
– Pratar om väder
– Corn flakes varje morgon
– Planering
– Vill ha tidsscheman för allt, ha koll!
– ’Lyxar till det’ genom att gå på restaurangen varje lördag
– tänder ljus för att det är ’mysigt’
– Miljöpolitik
– Har med oss diskborste ifrån IKEA
– Frossa i ost (när det fanns tillgängligt)
– Lyssna textra mycket på¨svensk musik bara för att det var skönt att höra svenska talas

Det är säkert fler saker vi haft för oss som skulle kunna klassas som stereotypiskt svenska, men om dessa är jag i dagsläget lyckligt ovetandes.