Hon kommer med sin mamma till mottagningen ”alternativ till våld”. Mamman börjar gråta: ”Jag ville bara att hon skulle följa med pappa på umgänget men när han höll fast henne mot bilen över halsen och sedan kastade in henne i bilen och hon skrek… Sedan rymde hon…” Minnena är outhärdliga. Flickan tittar på sin mamma. ”Du har varit utsatt för våld” säger jag. ”Hit kommer barn och vuxna som har varit med om våld. Det är mycket svårt och skrämmande och kan påverka en så att man har jättesvårt att känna sig trygg”, säger min kollega. ”Hit kommer också vuxna som har varit våldsamma mot någon i familjen och som vill sluta med att vara våldsamma och skrämmas. Då får man träffa någon av oss som jobbar här, ensam eller i en grupp. Vi har en grupp för barn som alla har varit med om våld i sin familj.” ”En sådan grupp vill jag vara med i. Får jag det, mamma?”

Ett år senare är barngruppen avslutad för flickan, mammans behandling är avslutad och pappan har efter några samtal bestämt sig för att erbjuda sitt barn att prata om det som hände och ta på sig skulden för våldet. Flickan vill detta. Nu vet hon att det aldrig är barns fel att en vuxen är våldsam. Hon vet att det är ”normalt” att bli jätterädd, att inte kunna tänka på något annat än våldet, att drömma mardrömmar, att tro att det är ens eget fel ”om jag bara inte hade gjort så…”, men också att hon inte är ensam om att ha en våldsam förälder. Det tycker hon känns skönt. Hon tycker helt enkelt inte att hon är så konstig och onormal längre!

Mötet infinner sig, och vi är spända. Flickan tänker; ska pappa verkligen inte bli arg nu? Pappan tänker; ska jag kunna göra mitt barn tryggt igen? Jag som behandlare hoppas på kraften i mötet och det viktiga samtalet där vi vågar benämna våldet. Efter cirka 20 minuter… de börjar ta för sig av fikat… de slappnar av… de samtalar länge… de ser på varandra… ”Det var skönt att prata om det… Jag känner mig lättad”, sa flickan. Och jag fick än en gång vara med då ett barn och en förälder fick närma sig varandra och reparera trasiga hjärtan.

Enda sättet att minska på våldet; våga benämna och prata om våldet.

Lisa Lockman
Behandlare
Alternativ till våld
Kalmar

Bilderna är hämtade från Ängelholms kommun samt kvinnnohuset i Örebro