Till innehåll på sidan

Etikett: Gabriella Fäldt

  • diakonibloggen

    Tänk om jag lärt mig tänka om…

    Jag stod med näsan tryckt mot fönsterrutan. Tittade ut över den mörka uppfarten. Hjärtat ettrigt bankande i bröstet. Gråten gurglande i halsgropen. Tänk om… Som liten var jag ofta rädd att något skulle hända mamma eller pappa. Så fort någon av dem kom några minuter sent hem från ett ärende rusade tankarna. Otäcka scenarier spelades […]

    Läs mer


  • diakonibloggen

    Att vara lager, på lager, på lager, på lager 

    Jag står på ett apotek i stan. Väntar på att hämta ut medicin (för mina svaga nerver och rinnande ögon). Noterar att kvinnan bakom disken är rullstolsburen. Motvilligt drabbas jag av mycket oklädsamma tvångstankar om att råka kommentera hennes funktionsvariation. Jag sänker axlarna, spelar avslappnad och ska just öppna munnen när hon förekommer mig: ”Hello, […]

    Läs mer


  • diakonibloggen

    En hälsning från gränslandet

    När jag skriver det här har alla tidiga vårtecken blivit begravda under ett tungt täcke av aprilsnö. Solen har gått i moln, de första vårblommorna har dött. Naturen som nyss tog ett skälvande glädjesteg framåt har nu tagit två infrusna steg bakåt. Allting börjar om. Precis så, som aprils väderväxlingar, skulle jag vilja beskriva mitt […]

    Läs mer


  • diakonibloggen

    Att möta sorgen en vanlig tisdag

    I flödet av inlägg om ensamkommande flyktingbarn går vi in med en berättelse om sorg. Den är skriven av Gabriella Fäldt som har skrivit flera inlägg på Diakonibloggen tidigare. /Karin & Lotta Det är tisdagskväll när du dör. När en del av mig dör. Spegeln visar samma ansikte men från den stunden blir jag aldrig […]

    Läs mer


  • diakonibloggen

    Du och jag, samvetet.

    Jag återkommer till det, gång på gång. Det har alltid funnits där, eller åtminstone sedan jag övergick från sorglöst barn till tänkande tonåring. Sedan dess har det förföljt mig som en extra skugga och då och då – svischat förbi framför mina ögon och gett mig en rungande örfil. Eller rättare sagt, gett mig en […]

    Läs mer


  • diakonibloggen

    Valet är mitt

    En ung man kommer till ett boende för nyanlända. Det är sen kväll. Mörkt och ensligt, utan gatlyktor som lyser upp. Nyss bodde mannen i en storstad, hade fast jobb och framtidsplaner. Nu står han här, söker efter den enda ljuspunkten. Han är tunt klädd för årstiden men känner inte kylan. Han känner mark under […]

    Läs mer


  • diakonibloggen

    Död, sorg och saknad

    Vi har tillsammans fått dela texter och dikter kring ett oerhört svårt ämne – döden. Ett ämne som berör på olika sätt och som knappast lämnar någon oberörd. Vi är alla på väg dit och under tiden får vi dela både glädje och sorg med varandra. Sorgen som ibland kan vara så brutal och svår – […]

    Läs mer


  • diakonibloggen

    Att dö innan livet börjar

    ”Mamma, på förskolan säger de att bara gamla människor dör, men så är det ju inte!” Det är en helt vanlig eftermiddag och jag och min 6-åriga son äter mellanmål. Han dricker mjölk, äter macka, fungerar och spekulerar. Så ser han mig i ögonen och gör sitt krassa konstaterande utan att blinka. Jag blir för […]

    Läs mer


  • diakonibloggen

    Vad är viktigast?

    Vad är viktigt genom livet – det var en av frågorna som en av de första gästbloggarna ställde när vi inledde temat kring att bli äldre. Relationer och att få finnas med i ett sammanhang var två viktiga svar som Britt Sandberg lyfte fram. Yrkesidentiteten som tillhörighet och vad som händer efter det att vi […]

    Läs mer


  • diakonibloggen

    Idag kom ingen och hälsade på mig heller

    ”Idag kom ingen och hälsade på mig heller”. Så skrev min mormor i sin svarta anteckningsbok. Boken där hon annars noterade väder och vilka fåglar som synts till utanför fönstret. Vi släktingar läste det först efter att hon dött men utan att få det dåliga samvete som en utomstående kanske tycker att vi borde ha […]

    Läs mer