Vi har tillsammans fått dela texter och dikter kring ett oerhört svårt ämne – döden. Ett ämne som berör på olika sätt och som knappast lämnar någon oberörd. Vi är alla på väg dit och under tiden får vi dela både glädje och sorg med varandra. Sorgen som ibland kan vara så brutal och svår – som sjukhusprästen Thomas skrev:
Sorgen behöver läkas, vi behöver varandra! Om olika sorgeprocesser fick vi läsa om i ett referat av boken När brustna hjärtan läker – en introduktion till sorg och sorgebearbetning . Gabriella lyfte tankar om att sorg och saknad aldrig är rättvis – bara svår.
Ibland är det inte bara död som orsakar oerhörd sorg, något som Sara lyfte med tankar kring hur en skilsmässa kan liknas vid en känslomässig död om ej fysisk. Ulla lät oss ta del av det svåra att leva med en svår dödlig sjukdom och den svåra vägen tillbaka.
Martin avrundade temat med att belysa hur viktigt det är för oss människor att få ett avslut, att få säga farväl men samtidigt bevara minnet av den som vi tagit avsked av. ”Man varken kan eller ska ta avsked av allt som den döde var för mig. En stor del av den döde har jag gjort till en del av mitt eget liv. På det sättet får vi fortsätta att bära varandra i våra hjärtan. Kroppen får planteras på den himmelska ängen och där får det som vissnat nytt liv och får fortsätta växa tills vi ses igen. Vi sätter inte punkt – vi skriver kolon:”
Vi nuddar bara på ytan av ett oerhört komplext tema. Vi tackar alla gästbloggare och snart är det dags för ett nytt tema på diakonibloggen.
Karin och Lotta
Lämna ett svar