Det är på dagen ett år sedan som Jönköpings kyrkklockor blev riksnyhet. Bakgrunden har vi skrivit om tidigare – Svenskarna parti hade fått löfte om att genomföra en demonstration och tåga genom Jönköpings gator. En diskussion och fråga uppstod kring vad kyrkorna ville göra. ”Bara genom att frågan ställdes och det förväntades ett svar – redan där fanns ett förtroende för kyrkan och kyrkans värderingar – något för oss att förvalta. Att sedan välja att göra det vi alltid gör och göra det kraftfullt – att fira gudstjänst var egentligen lika självklart. Som universitetsprästerna skrev på twitter:
”Ni som tycker det är starkt och stort att kyrkorna i Jönköping firade gudstjänst för allas lika värde och kärlekens makt – det görs varje söndag överallt.”

För några dagar sedan var jag med barnen på skolgårdsfest och igen då kom frågan – ska ni inte göra något liknande i år – det var så fantastiskt!

Efter gudstjänsten och klockringningen – då kyrkklockorna ringde för att varna för fara och gatorna fylldes av sittande motdemonstrater som tydligt ville markera att rasistiska åsikter inte är något vill höra på våra gator i vår stad – rapporterades det flitigt i media. Klockringning förekom på flera andra ställen i landet för att markera att vi i kyrkan vill stå för medmänsklighet, kärlek och alla människors lika värde.

Senast för några dagar sedan som nämnts ovan fick vi höra att det kyrkan gjorde var något som så många av alla de som var där vill stå upp för. Det var en kyrka som många kände sig hemma i, en gudstjänst på många olika språk, enkla sånger och en gudstjänst där Guds kärlekstankar var centrala – att vi alla är skapade för kärlek, medmänsklighet och allas lika värde!

Men det dröjde inte länge förrän kritik också kom – och givetvis ska vi alltid reflektera och utvärdera – Ska kyrkklockorna verkligen användas på detta sätt? Ska man verkligen fira gudstjänst den första maj? Är gudstjänst rätta formen att agera? och så vidare.

Det intressanta är att kritiken nästan enbart kom från de egna kyrkliga leden, från anställda och förtroendevalda. Lovorden och tacksamheten över gudstjänsten kom från gudstjänstfirare, från samhälleliga instanser, från media och från grannar och bekanta men också från många kyrkligt engagerade och anställda.

Vilka slutsatser kan en dra av denna respons? Vi behöver inte vara så rädda för att våga pröva nytt och vi behöver arbeta mer för att kyrkan ska vara en lyssnade diakonal kyrka. När vi är lyssnande och agerande i samförstånd med alla oss medlemmar blir kyrkan trovärdig – först då! Den stora utmaningen blir nu – hur gör vi det?

Karin på diakonibloggen

Idag har det hållits en mindre samling vid Sofiakyrkan, inte en gudstjänst utan ett sätt att blicka bakåt – men framförallt framåt. Ett sätt att se att tillsammans är vi starka – tillsammans kan vi visa på att kärlek, medmänsklighet och allas lika värde fortfarande är ord med en stark och stor mening! En plakett med dessa ord finns nu som en ständig påminnelse för alla som passerar framför Sofiakyrkan i Jönköping. /Karin & Lotta