Alla helgons dag. Vi är många som söker oss till kyrkogårdar i vår närhet, stillar ner oss, besöker en grav, minns våra nära och kära eller bara går för att se det vackra ljushavet som lyser upp höstmörkret. Ljus har varit genomgående i de senaste inläggen här på diakonibloggen. Och inte minst den här helgen har vi ett behov av att klamra oss fast vid ljuset. När orden inte räcker till för att uttrycka förtvivlan, sorg och saknad blir ljuset ett uttryckssätt. I skenet av de flammande ljuslågorna möts vi i en slags ordlös gemenskap med andra som sörjer och saknar.

Om du inte fysiskt kan ta dig till en kyrkogård finns nu en möjlighet att via webben tända ett ljus i ett ljusträd. På 14 platser i Sverige från norr till söder samt i Berlin finns dessa ljusträd utplacerade. På Svenska kyrkans hemsida kan du tända ett ljus på den plats som du väljer. Du kan också dela bilder på ljus på sociala medier med hashtag #mittljus. På så vis kan vi sprida ljus både fysiskt och virtuellt. Det behövs i höstmörkret.

Karin & Lotta

”Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.” (Joh 1:5)