Vuxna är trötta, gnäller om nå´t på jobbet, grälar hemma, stressar och är inte närvarande. Vem vill ha det så? Vem vill bli vuxen då?

Häromdagen lyssnade jag på barnläkaren Lars H Gustafsson. Han träffar ungdomar som försökt att ta sitt liv och lyssnar på vad de har att berätta. De vill inte behöva hävda sig själva hela tiden, stressa och må dåligt av ett arbete de inte trivs på. De vill inte gå in i det vuxenlivet. Jag kan förstå det. Har man inga positiva bilder av vuxenlivet och inga framtidsdrömmar, varför kämpa på?
Det skrivs och sägs ganska mycket om ungas ohälsa i media. Många oroas. Några unga jag prata med säger att det är överdrivet. Handlar de ungas psykiska ohälsa idag till stor del om vad vi vuxna utstrålar? I så fall är det allvarligt men egentligen ganska lätt att ändra på.

Jag nätvandrar tillsammans med några andra i Samtal för unga. Vi skickar en live och ställer frågan Hur mår du? – Jag mår skit, kan inledningen vara. Ofta handlar det om relationsproblem med kille eller tjej. Ibland provpratar en ungdom med oss innan de ska gå till kurator eller psykolog. De vet inte hur de ska formulera sig och testar vad man kan säga och vill ibland också veta hur jag reagerar. Mer sällan är det missbruk och självmordstankar. Ungdomspsykiatrin hörde av sig till oss vid ett tillfälle och undrade om de kunde rekommendera oss till de ungdomar som behövde prata av sig med en vettig vuxen och inte behövde psykoterapi. De hade en lång kö av unga som hade lite enklare relationsproblem, var lite stressade över skola och annat och behövde dela oron och få höra lite olika synvinklar på situationen.

Jag behöver öva mig på att stanna upp och finnas tillhands precis när jag behövs. Nu ingår det i mitt jobb att finnas på nätet och samtala, men det finns andra situationer i vardagen som jag missar. Hur visar du att du är tillgänglig för ett snack om något litet eller stort? Och så måste jag skärpa mig som vuxen, får helt enkelt börja berätta om roliga saker jag gör, berätta att jag gillar mitt jobb och ta med ungdomar på roliga saker. Media behöver sprida andra nyheter än krig och oro för framtiden. Visst är det kul att vara vuxen med möjlighet att välja jobb, utbildning, fritidsintressen, umgås med sina barn, släkt och vänner, vara romantisk med sin parter. Ibland kör det ihop sig på jobbet och privatlivet, men det går ju över. Livet är upp och ner. Livet är fullt av kärlek och spännande utmaningar, skratt och längtan, och lite av det där som de unga inte vill ha.

Nu är det diakonins månad i våra kyrkor och temat är ungas ohälsa. Uppdraget till dig som är vuxen och läser detta är att fundera ut hur just du kan visa för någon ung att det är kul att vara vuxen. Det kan handla om jobb eller privatliv. Hur kan just du förmedla att det är kul att vara vuxen? Är du journalist eller ungdomsledare har du ett särskilt ansvar. Du som inte är vuxen än men som längtar och drömmer. Berätta det för dina kompisar och ge dem hopp om ett gott liv.

Eva-Mari Karlsson Kempi, diakon

Under september, diakonins månad, är temat på diakonibloggen barns och ungas psykiska ohälsa. Läs gärna gästbloggarnas tankar, dela med dig av dina reflektioner via mail till diakoni.se@gmail.com eller skriv i en kommentar vad du tycker. /Karin & Lotta