Dagens evangelium…

EV
Vid den tiden utfärdade kejsare Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas.

Vid den här tiden utfärdade den svenska regeringen en ny lag som rörde massflyktingsdirektiv och kommunplacering i Sverige. Alla kommuner skulle vara tvungna att ta emot ett visst antal flyktingar. Syftet var att alla kommuner skulle ta sitt ansvar att ge plats åt Sveriges nya invånare.

EV
Det var den första skattskrivningen, och den hölls när Quirinus var ståthållare i Syrien. Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad.

Det var den största flyktingkrisen sen 90-talet och människor flydde över haven och in till Europa.

EV
Och Josef, som genom sin härkomst hörde till Davids hus, begav sig från Nasaret i Galileen upp till Judéen, till Davids stad Betlehem, för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som väntade sitt barn.

Och Josef, som kom från Idlib i Syrien, hade bestämt sig för att ta sig till Sverige. När de anlände fick de bo på ett tillfälligt boende i Malmö. När hans fästmö Maria var i nionde månaden blev de plötsligt och oväntat kommunplacerade i en närliggande stad och fick på egen hand ta tåget dit trots att det var julafton.

EV
Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget.

Medan de klev av tåget, gick vattnet. De fick bege sig efter förmåga till sjukhuset. Väl där var all personal upptagen, och ingen kunde hjälpa dem och barnet fick föddes på p-platsen utanför. Maria lindade sitt barn i sin t-shirt och lade honom i Josefs jacka.

EV                  
I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten. Då stod Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de greps av stor förfäran. Men ängeln sade till dem: ”Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. I dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren. Och detta är tecknet för er: ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba.”

 I samma trakt arbetade Inger Axelsson på Socialtjänstens juljour. Plötsligt knackade det på dörren. Två ideella från Röda Korsets sjukvårdsteam stod utanför och sa: ”Bli inte förskräckt, Inger, men ett barn har fötts här utanför på parkeringen. Det finns inga rum och ingen ledig personal på sjukhuset. Vi måste hjälpa dem!”

EV
Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud: ”Ära i höjden åt Gud
och på jorden, fred åt dem han har utvalt.”

De begav sig snabbt till Josef och Maria och deras nyfödda barn. Runt dem hade det redan samlats en stor skara människor som gjorde ditt bästa för att hjälpa dem.

När Röda Korset-arbetarna hade gått därifrån, sa Inger: ”Var inte rädda, detta ordnar vi. Ni har kommit rätt. Här finns det rum för er. Här i vårt land finns det frid och fred.”
Hemma hos Inger fanns värme, mat, te, goa sängar och en adventsstjärna lyste milt och klart i hennes fönster. 

Maria och Josef kände för första gången på länge en frid i hjärtat. Deras barn hade fötts och i Sverige fann de freden de så länge väntat på. Precis så som de hört att det skulle vara.

EV
När änglarna hade farit ifrån dem upp till himlen sade herdarna till varandra: ”Låt oss gå in till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss veta.” De skyndade i väg och fann Maria och Josef och det nyfödda barnet som låg i krubban. När de hade sett det berättade de vad som hade sagts till dem om detta barn. Alla som hörde det häpnade över vad herdarna sade. Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det. Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för vad de hade fått höra och se: allt var så som det hade sagts dem.

När Röda Korset-arbetarna kom hem ringde de genast, uppfyllda, den sena timmen till trots, sina vänner och bekanta och berättade om det fantastiska som hade hänt. Ett barn hade fötts, på julafton, precis som i evangeliet. Efter vad som blivit en lång dag somnade de trötta och i tacksamhet över att Gud låtit dem hjälpa några av de allra minsta i vårt samhälle. Nyheten nådde en tidningsarbetare så snabbt att det redan dagen efter annandagen stod att läsa att julens rödaste ros tillägnades Röda Korset och Inger Axelsson, för det varma hjärta och den handlingskraft de visat när de välkomnade Vilhelminas nyaste invånare. 

Och allt var så som det hade sagts dem.

Skrivet av: Lina Hansson, Jane Lindberg och Christina Dittschlag, SKUI 2019