Det som hände i Örebro i tisdags har skapat sorg och förstämning i hela vårt land. Ord som skolskjutning och massmord som tidigare knappast hörts i svensk nyhetsrapportering har drabbat oss med full kraft. I offrens närhet finns många människor i stor förtvivlan, som sörjer, som skadats, som traumatiserats, som är skräckslagna.

I katastrofens spår väcks många frågor, frågor utan svar. Hur kunde det hända? Varför? Hur kan vi förhindra att något liknande händer igen? Frågor om vapenlicenser och om säkerhet på skolor får hög prioritet. Kanske är den mest angelägna frågan hur vi tillsammans bygger ett samhälle med sammanhållning, meningsfulla sammanhang och minskad risk för marginalisering och utanförskap.

I katastrofens spår får vi också rapporter om krisstöd, om lyssnande öron och människors närvaro för varandra. Trotsiga ljus i mörkret. I radions P1 har sänts extrainsatta andakter av ärkebiskop Martin Modéus. Här delar vi gårdagens andakt Smärtans gemenskap med tankar från Ps 121. ”Jag ser upp mot bergen: varifrån skall jag få hjälp?”

Bön av Martin Modéus, publicerad på Facebook 4 februari:

Gud, vi vänder oss till dig i förtvivlan över tragedin i Örebro.
Vi kommer inför dig i bön för alla drabbade, skadade och för alla som är rädda och vilsna.
Vi ber för dem som sörjer någon som dött och för personal inom polis, sjukvård och skola.
När så mycket är oklart och skrämmande ber vi om trygghet hos dig och hjälp att stödja varandra. Gud, i din nåd, förbarma dig över oss.
Amen.

Du kan ta del av fler andakter på Sveriges radios hemsida.