Till det självklara ställer man inga frågor. För oss som nutida väster-
länningar är det självklart att människan är en kroppslig varelse som
lever här på vår jord. Däremot kan vår eventuella andlighet ge upphov till
frågor och funderingar. För några i den unga Kyrkan under de första
århundradena var det precis tvärtom. De hade en platoniserande
världsuppfattning och för dem var det självklart att människan var
en andlig varelse skapad för ett himmelska liv hos Gud. Men varför
skulle hon då först leva på vår jord?

Origenes heter en teologisk gigant. Han var verksam på 200-talet i
Alexandria som vid den här tiden var en lärdomsstad. Origenes menade
att människan från början inte allas levt på vår jord utan hos Gud i
himmelen. Men där skedde ett syndafall och människan skickades
till jorden för att få en chans till omvändelse och bättring. Det finns
en pedagogisk avsikt med vårt liv här på jorden. De här tankarna väckte
dock inget gehör inom Kyrkan och på den här punkten tog man
avstånd från Origenes.

Gregorius av Nazians

Hundra år senare kom en ung man till Alexandria för studier. Han hette
Gregorius av Nazians och skulle längre fram bidra till slutarbetet av den
Nicenska trosbekännelsen. Kanske tog han intryck av Origenes tankar
för även Gregorius menar att något måste ske med människan under
hennes liv på jorden.

Människan var från början visserligen syndfri men hon var omogen och
hade ännu inte tagit ställning. ”Detta var den högsta Godhetens vilja,
att göra det goda till vårt eget, inte endast nedlagt i vår natur, men
utvecklat genom vårt fria val och genom vår fria vilja, som kan röra
sig åt två håll.” (Oratio 2.17) Människan har fått en fri vilja och
utrustats med förmågan till ett fritt val för att hon själv skall kunna välja
det som är gott och låta det bli hennes eget.

När jag en gång i 30-årsåldern mötte en del av de här tankarna i nutida
ortodox teologi (Se under rubriken ”För att växa” ) så var det detta som
hjälpte mig vidare i min kristna tro. Jag behöver nu påminna mig om detta,
för nu blir jag snarare upprorisk. Varför satte du, Gud denna varelse
på vår jord? Vad tänkte Du på? Se hur det gick! Nog hade denna värld
och alla dess varelser haft det betydligt bättre utan oss!

PS
1. Liknande tankegångar som Gregorius utvecklar möter man redan hos
Ireaneus. Han kom från Mindre Asien och blev senare biskop i Lyon.
2. Jag har skrivit utförligare om detta i ”Född utanför paradiset” Verbum
1985, och i ”The Dual Nature of man”, Uppsala 1981.