Man kan ställa en fråga ungefär så här, hur finner Kyrkan sanningen? Hur
kommer man fram till vad som är riktigt eller lämpligt i exempelvis en
lärofråga eller i vad som kan kallas en ordningsfråga?

1. Ett sätt är att mer eller mindre uteslutande hänvisa till Skriften, vilket
ofta är det protestantiska svaret. Mot det kan man invända att delar av
Skriften är en produkt av Kyrkan och inte tvärtom. Från början hade man
i en muntligt tradition det som senare sammanställdes i de fyra
evangelierna. Men resten av Nya Testamentet är en produkt av den unga
Kyrkan och inte tvärtom. Vilket inte hindrar att bibeln är en rik källa att
ösa ur.

2. Ett annat sätt är att hänvisa till någon institution eller något organ inom Kyrkan såsom läroämbetet eller ett koncilium. Det är det romerskt
katolska svaret på frågan.
Ett tidigt exempel på detta finner vi beskrivet i Apostlagärningarnas 15e
kapitel. Här gällde frågan om det var nödvändigt att omskära de nyblivna
kristna som inte var judar. Vid det så kallade apostlamötet i Jerusalem
fattar man så ett beslut i frågan: ”Den helige ande och vi har beslutat”.
Att man i detta åberopar den Helige Ande skall vi nog fatta som mer än
en tom gest!

3. Kyrkan i sin helhet är bärare av sanningen.

Det finns ett tredje sätt att besvara frågan som jag vill gå in på lite
närmare eftersom det skiljer sig så markant från de två första, och detta
finner vi den i den Ortodoxa Kyrkan.
I de två första hänvisar man till något inom kyrkan såsom Skriften eller
ett koncilium. Den Ortodoxa Kyrkan menar däremot att Gudsfolket i
dess totalitet är bärare och förvaltare av sanningen. Kyrkan själv som helhet har en förmåga att finna och fastslå vad som är sant och
riktigt.

Det innebär att om ett koncilium fattar ett beslut i en fråga så är saken
därmed inte avgjord. Det som återstår är Kyrkans, gudsfolkets
mottagande och bedömande av beslutet. Skall man igenkänna
sanningen i beslutet och säga ja till det? Eller kommer man att avvisa
det?

C. Scouteris heter en betydande grekisk teolog. Han säger om detta,
”Gudsfolket sett som en helhet äger ett andligt sensorium, med vilket
det kan pröva huruvida och i vilken utsträckning våra handlingar och
krerygmata är i överensstämmelse med den katolska Kyrkans liv och ord.
— Kyrkans lärare tolkat Traditionen, de överlämnar evangeliet till folket
och folket bedömer om denna tolkning — är en autentisk tolkning
eller ej. Detta innebär att ingen som tolkar evangeliet någonsin kan bortse
från folket, eftersom folket i sin helhet är bärare av Traditionen.”
Citatet är hämtat från tidskriften Sobornost 4:1 1982

En längre artikel om den Ortodoxa Kyrkans syn på detta finns i
”Ortodox spiritualitet” KISA rapport nr 6 1989, sidan 39