I myllret av människor i bibeln är det några som jag känner särskilt för.
Det är de som får ett uppdrag. Eller om man så vill, har en kallelse.
Jag beklagar är man böjd att säga till dem, nu är det slut på friden.
Eller kanske inte på friden men väl på lugnet.
Det är berättelser om kallelsens vånda och om Guds försäkran: Jag kommer att vara med dig!

Låt mig slippa!

Låt mig slippa, säger några. En av dem är Jeremia. ”Nej Herre, min Gud”,
säger han, ”jag duger inte till att tala – jag är för ung!”
Men Herren svarar, ”Säg inte att du är för ung utan gå dit jag sänder dig
och säg det jag befaller dig! Låt dem inte skrämma dig, ty jag är med
dig och skall rädda dig”.
Jeremia 1. 6-8

Självaste Mose ber faktiskt att få slippa. ”Förlåt din tjänare, Herre, men
jag har inte ordet i min makt. Det har jag aldrig haft, inte heller sedan
du talat till mig. Orden kommer trögt och tveksamt”.
Men Herren svarar, ”Gå nu, jag skall själv vara med dig och lära dig
vad du skall säga”.
2a Moseboken 4. 10 – 12

Man kan känna starkt för den som inte är så talför men ändock måste
predika. Som har svårt att finna orden men ändå, och kanske just
därför talar sant med ord från Gud. Men hellre lyssnar jag till denne
än till den som är riktigt talför, gillar sin röst och tanklöst säger vad
som faller hen in.

”Saulus, din nitälskan är stor!”

Saulus, han som senare kallades Paulus, är ett kapitel för sig.
Med stor frenesi förföljde han de kristna och detta i full övertygelse
om att han gjorde rätt. Jag misstänker att Gud, som såg detta, sade
till honom, ”Saulus, din nitälskan för min sak är stor, men du riktar
den fel. Då jag dock sätter värde på din nitälskan ger jag dig nu ett
uppdrag i min Sons namn!” Ett uppdrag som han med sin kraftfulla
personlighet var mycket lämpad för. Och resten är, som det brukar
heta, historia.
Men kanske finns det också en förhistoria.
Apostlagärningarna kap 9

Guds svar på bön

Guds svar på en uppriktig bön kan ibland vara så mycket större än
det vi ber om, att det ibland kan gå ett helt liv innan vi förstår sambandet. Vi vet inte vad den unge Saulus i sina böner en gång sagt till Gud.
Det är i så fall en sak mellan honom och Herren, men är kanske något
vi skall vara mycket tacksamma över.

Något av det bästa med Gamla Testamentet är berättelserna om
människorna och deras inte alltid så lätta förhållande till Gud, till
en aktiv och agerande Gud.
Det är berättelser om människor och deras kallelser, deras tveksamhet och om Guds bistånd och beskydd.

Seendets Gud

Det är berättelser om en Gud som ingriper och visar omsorg som i
berättelsen om Hagar. Hon var en slavflicka hos Abraham och Sara,
och då Sara inte fött något barn uppmuntrade hon Abraham att skaffa
ett barn med Hagar. Senare födde dock Sara ett eget barn och Hagar
och hennes barn blev bortdrivna. De gick ut i öknen där det inte fanns
något att dricka och Hagars barn därför skulle dö. Men Gud som hörde
barnets gråt ingrep och lät Hagar se en brunn.
Hagar gav då Herren ett namn, ”Du är seendets Gud”, och tänkte,
”Har jag verkligen sett Gud och förblivit vid liv?”
1a Mosebok, kapitel 16 och 21

Job

Någon som också fick erfara Gud möter vi Jobs bok. Han var en hårt
prövad man med ett antal beskäftiga vänner. Det som ger spänst åt
de många kapitlen är själva upplägget där vännernas argumentation
varvas med Jobs svar. På slutet tar det hela en något oväntad
vändning då Job säger, ”Jag har talat om det jag inte begriper”,
”Förr hade jag bara hört om dig, nu har jag sett dig med egna ögon”.
Så blir Job en i raden av människor som fått erfara Gud.
Jobs bok 41: 1-5

Jakob

Jakob, Jakob du oförvägne vill man säga! Han som brottas en hel natt
med Gud och säger, ”Jag släpper dig inte förrän du välsignar mig”.
Och så blir även Jakob någon som kan säga, ”Jag såg Gud ansikte mot
ansikte och ändock skonades mitt liv”.
1 Mosebok 32. 22-30

Och alla de övriga

De är många som på olika sätt hade med Gud att göra.
Den unge Samuel, som ännu inte hade lärt känna Herrens röst.
Underförstått, senare gjorde han det.
1 Samuelsboken 3.7
Den likaså unge Jeremia som på Guds kallelse svarade, ”Nej, jag
duger inte till att tala – jag är för ung”. Men Gud svarar, ”Säg inte
att du är för ung utan gå dit jag sänder dig — låt dem inte skrämma
dig, ty jag är med dig”.
Jeremia 1. 6-8
Och alla de andra …..