För en tid sedan skrev jag om Charles de Foucauld, den fransman som
gett upphov till de två katolska ordnarna Jesu små bröder och Jesu
små systrar. Efteråt började jag fundera över den typ av människa som
han var. Det är människor, som när de till sist vet vad de vill, uthålligt
och envist håller fast vid detta.

För Charles de Foucauld dröjde det innan han till sist fann sin väg. Några
år efter omvändelsen blev han medlem i ett trappistkloster, men här fann
han inte fullt ut det som han sökte, den nedersta platsen ”bland de
fattigaste fattiga”. (1.) I ett brev från Rom daterat januari 1897 skriver han
”Sedan tre och ett halvt år håller jag på att ansöka om att få gå över
från att vara kormunk till att bli lekbroder. – Att ta ett steg ned.” I Rom
har han nu träffat sin generalföreståndare, som tar sig an honom.
Brevet fortsätter, denne ”sätter sig in i hur jag ser på saken, funderar över
vilket som är min kallelse, ber, sammankallar sitt råd och alla för-
klarar enhälligt det vara Guds vilja att — jag lever det liv som var
arbetarens i Nasaret”. (2.) Efter detta lämnar han senare detta år
klostret och reser till Nasaret.

Teresa av Avila

Teresa av Avila är ett annat exempel på en sådan personlighet. Hon
levde på 1500-talet i Spanien där hon reformerade karmeliterorden
och är numera av den Romersk-katolska Kyrkan utnämnd till
kyrkolärare.

Att lära av dem

Man kan beundra dessa människor och deras uthållighet när det
gäller det som de vill. Likaså kan man förfäras över deras mot-
gångar och över deras ofta så hårda liv. Men framför allt kan man
lära sig något av dem. Nämligen detta, att ta reda på vad man vill
och sedan hålla fast vid det.
Vad man vill kan variera över tid. För några handlar det om en
livslång kallelse, för andra om något man vill åtaga sig under en
viss period. Det behöver inte ens vara ett så kallat fromt åtagande men
är något jag vet att jag vill göra för en tid framöver.
När man vet vad man vill göra så är det enklare att prioritera. Andra
kan tycka att man skall göra både det ena och det andra. Men själv
vet jag vad jag vill tag i just nu.

Fullborda du mitt rådslag!

Psaltaren har några bra kommentarer till detta. ”Må han ge dig vad
ditt hjärta begär och fullborda alla dina rådslag” (3.) Och detta:
”Han ger dig allt vad ditt hjärta begär — Var stilla inför Herren, vänta
på honom”. (4.)

Noter
Not 1 och 2 syftar på Broder Charles av Jesus, Artos och Norma förlag,
sidorna 10-11 och sidan 123.
Not 3. Psaltaren 20.5, gamla översättningen
Not 4. Psaltaren Psalm 37. 4-7

Hösten – 68 lämnade jag tillsammans med min man Sverige för studier
utomlands. Jag hade just haft min första församlingstjänst i Svenska
Kyrkan och var rejält besviken.
Under den här termin var jag med om ett studiebesök i en liten kommunitet som hörde till ”Jesu små systrar”. Som ung behöver man någon gång få se kristen tro i verkligheten såsom man föreställer sig att den skall vara. Det här blev ett sådant tillfälle. Liknande betydelse hade också två tidigare besök i klostret i Taizé haft.
Så vet det, ni som stretar på i olika kommuniteter, såväl stora som små:
Vi andra behöver er! Vare sig ni märker det eller ej.

Charles de Foucauld

Bakom Jesu små systrar och Jesu små bröder står en fransman,
Charles de Foucauld, född 1858. Han var en av dessa personer, som när
de till sist omvänder sig och kommer till tro, går in för det helt och fullt.
Några år efter det att han omvänt sig går han så i 30-årsåldern in i
trappistorden. Men här finner han inte det han söker.

Den nedersta platsen

Av sin biktfar hade han fått lära sig att den som vill likna Kristus inte
söker ära och framgång utan ”den nedersta platsen”. För Charles
de Foucauld betydde det att efterlikna Jesu fattiga, förborgade liv i Nasaret, där han menade att Jesus ”levat som vän och broder till de fattigaste bland de fattiga”. (1.)

Nasaret

Till sist lämnade han trappistorden och reste i 40-årsåldern just till
Nasaret, där han levde under några år. Sakta började tankarna på
ett brödraskap ta form, ett brödraskap som skulle leva enligt hans egen kallelse bland de allra fattigaste. En orden där grundtanken var att efterlikna Jesu liv i Nasaret. Man skulle inte ha några kloster utan ”leva ute bland människorna och under samma villkor som de – av kärlek till Herren”.
(2.)

Algeriet

Som ung hade han varit i Nordafrika. Nu reser han till Algeriet, som vid
den här tidpunkten var en fransk besittning. Han bosätter sig långt
söderut bland tuareger, där han föreställer sig att brödraskapet skall
leva. Men åren går och han finner aldrig några som vill förena sig med honom i ett sådant brödraskap. 1916, under första världskriget blir han så till sist dödad. Och i detta finns en helig logik, att han som sökte ”den nedersta platsen” fick dö utan att se det han hoppats på förverkligat.

Men på 30-talet bildas till sist både ”Jesu små bröder” och ”Jesu små systrar.”

Litteratur och noter

Det finns mycket skrivet om Charles de Foucauld. En del kan beställas
från Adlibris. R. Voillaume, som var en av dem som grundade Jesu små
bröder har också skrivit en del.
Själv har jag här följt en svensk bok, som noterna syftar på. Den kan
beställas från Artos o Norma förlag:
”Broder Charles av Jesus. Texter, Meditationer och Brev”, med en lång
introduktion av Stig Lindholm.
noter 1. sidan 10-11 2. sidan 12 -13