För en tid sedan skrev jag om Charles de Foucauld, den fransman som
gett upphov till de två katolska ordnarna Jesu små bröder och Jesu
små systrar. Efteråt började jag fundera över den typ av människa som
han var. Det är människor, som när de till sist vet vad de vill, uthålligt
och envist håller fast vid detta.

För Charles de Foucauld dröjde det innan han till sist fann sin väg. Några
år efter omvändelsen blev han medlem i ett trappistkloster, men här fann
han inte fullt ut det som han sökte, den nedersta platsen ”bland de
fattigaste fattiga”. (1.) I ett brev från Rom daterat januari 1897 skriver han
”Sedan tre och ett halvt år håller jag på att ansöka om att få gå över
från att vara kormunk till att bli lekbroder. – Att ta ett steg ned.” I Rom
har han nu träffat sin generalföreståndare, som tar sig an honom.
Brevet fortsätter, denne ”sätter sig in i hur jag ser på saken, funderar över
vilket som är min kallelse, ber, sammankallar sitt råd och alla för-
klarar enhälligt det vara Guds vilja att — jag lever det liv som var
arbetarens i Nasaret”. (2.) Efter detta lämnar han senare detta år
klostret och reser till Nasaret.

Teresa av Avila

Teresa av Avila är ett annat exempel på en sådan personlighet. Hon
levde på 1500-talet i Spanien där hon reformerade karmeliterorden
och är numera av den Romersk-katolska Kyrkan utnämnd till
kyrkolärare.

Att lära av dem

Man kan beundra dessa människor och deras uthållighet när det
gäller det som de vill. Likaså kan man förfäras över deras mot-
gångar och över deras ofta så hårda liv. Men framför allt kan man
lära sig något av dem. Nämligen detta, att ta reda på vad man vill
och sedan hålla fast vid det.
Vad man vill kan variera över tid. För några handlar det om en
livslång kallelse, för andra om något man vill åtaga sig under en
viss period. Det behöver inte ens vara ett så kallat fromt åtagande men
är något jag vet att jag vill göra för en tid framöver.
När man vet vad man vill göra så är det enklare att prioritera. Andra
kan tycka att man skall göra både det ena och det andra. Men själv
vet jag vad jag vill tag i just nu.

Fullborda du mitt rådslag!

Psaltaren har några bra kommentarer till detta. ”Må han ge dig vad
ditt hjärta begär och fullborda alla dina rådslag” (3.) Och detta:
”Han ger dig allt vad ditt hjärta begär — Var stilla inför Herren, vänta
på honom”. (4.)

Noter
Not 1 och 2 syftar på Broder Charles av Jesus, Artos och Norma förlag,
sidorna 10-11 och sidan 123.
Not 3. Psaltaren 20.5, gamla översättningen
Not 4. Psaltaren Psalm 37. 4-7