”Lev livet fullt ut!”. Står det på ett mjölkpaket. (!)
Ja, ja, tänker jag. Eller stämmer det kanske med något som jag tänkt
på ett tag. Nämligen att leva medvetet.

Leva medvetet

Leva medvetet, och inte bara låta timmarna och dagarna gå. Det är inget
man förmår göra så långa stunder i taget. Därför att man inte orkar det.
Men man kan göra det stundtals. Kanske be en bön och skärpa medvetandet.

Det kan få mig att lägga märke till saker som tidigare gått mig förbi.
Fundera över mitt liv och hur jag lever. Fråga mig vad som är nödvändigt
just för mig. Prioritera på ett nytt sätt. Rensa bland åtaganden och uppgifter.

Följa min egen väg

Under rubriken ”Invändningar” (30.10.21) skrev jag för en tid sedan om ett
tankeexperiment. Att släppa alla tankar på vad andra tänker och tycker om
mig och mina vägval. Det sätter mig fri. Jag kan göra mina egna vägval,
göra det jag skall och följa min egen väg.

Om man nu kombinerar detta med vad jag skrivit ovan om att leva
medvetet – – – Ja, då vet man inte vad som kan hända!

Var fjärde torsdag blir jag lite förskräckt. I den svenska Tidebönsboken ber man då i aftonbönen en psaltarpsalm där David säger,
”Jag skall inte gå in i mitt hus och inte lägga mig på min bädd,
inte unna mig någon sömn, inte ge mig någon ro,
förrän jag funnit en plats åt Herren.” (1)
Inte unna sig någon sömn! Inte sova. Blir man inte då till sist psykotisk?

Låt dem som ej din kärlek känt

Det finns några tillfällen i Tidebönsboken då den inledande hymnen är
en psalm i översättning av Anders Frostenson. Kanske är det fel att
säga att den ger mig glädje, men jag tycker om den för vad där står:

Kom Helge Ande, med din tröst med Faderns makt och Sonens röst.
Låt hjärtat, som var stumt och dött, bli återskapat, pånyttfött.
Väck tro och samvete till liv i kyrkan som bekänner dig.
Låt dem som ej din kärlek känt få värme av den eld du tänt.
O Skapare av evighet, i Sonen låt barmhärtighet, i Anden läkedom
och frid oss följa nu och all vår tid. (2)

”Låt dem som ej din kärlek känt få värme av den eld du tänt.”
Det är en förbön som heter duga!

1 Tidebönsboken, Bokförlaget Libris. Aftonbön 3e veckan, torsdag
2 Bland annat, Bön under dagen, lördag 2a veckan

Det finns människor som tror på Gud, och andra som inte gör det. Och
så finns det en tredje sort, som jag känner lite extra för.
Det är de som inte vill ha med Gud att göra. Människor som på en punkt
i sitt liv inser att Gud finns och är verklighet. Men fortfarande inte vill ha
med honom att göra.

Skälen till detta kan vara många och komplexa. En kan vara den gudsbild
man mer eller mindre omedvetet bär på.

Tidigt, mycket tidigt i våra liv gör vi erfarenheter. Vi blir omhändertagna,
möter kärlek och värme och får våra behov tillgodosedda. Så här är det
att vara människa. Så här är livet.

Men andra gör tidigt andra erfarenheter. Deras behov blir inte alltid
mötta med omvårdnad. Den värld jag är beroende av ter sig nyckfull
och inte alltid kärleksfull. Åter andra kan tidigt, alltför tidigt möta
krav på lydnad och behärskning.

Den förvrängda gudsbilden

Allt detta har en tendens att spilla över på Gud och på vår mer eller
mindre omedvetna gudsbild. Vi får en sned bild av Gud, som blir
till en mask för Guds rätta ansikte. En ”Gud” jag inte vill ha att göra med.
För någon kan ”Gud” tvärtom te sig så krävande och dömande, att jag
inte vågar något annat än att hålla mig till honom. Eller ”Gud” kan te
sig så mesig, att han inte blir någon att vända sig till och få hjälp ifrån.

Så vad gör vi?

Om detta finns två saker att säga. För det första att vi behöver bli medvetna
om den förvrängda gudsbilden, så att vi kan göra upp med den och
sedan släppa den.
För det andra, att även Gud, såsom han verkligen är, lider av detta, likaväl
som vi själva.
Men en sak kan jag inte bespara dig, säger Gud, detta att jag finns och är till!