Tack och lov för Psaltaren. Så mycket av det som står där kan man stämma in i. Och mycket av det som står där ger ord för det man känner och skulle
vilja säga. Där finns ord för både lovsång och förtvivlan.
Och man kan känna tacksamhet mot de människor som står bakom
allt detta. Vilka var de? Och vilka erfarenheter handlar det om?

Själv använder jag den svenska Tidebönsboken från 2004 (not 1)
De texter som återges här är från den boken. Oftast från Aftonbönen
men ibland också från Bön under dagen.

Må Herren svara dig på nödens dag —
må han ge dig vad du önskar, och låta dina planer lyckas.
Psalm 20

Herren är mitt ljus och min räddning, vem skulle jag frukta?
Ty han gömmer mig i sin hydda på olyckans dag.
Psalm 27

Jag vill lovsjunga dig, Herre, ty du drog mig upp ur djupet.
Psalm 30

Visa mig Herre dina stadgars väg, och jag skall följa den till slutet.
Led min vandring efter dina bud, den stigen går jag med glädje.
Psalm 119


Herre, låt mig få del av din kärlek och den räddning du lovat mig-
I frihet kan jag vandra, ty jag fördjupar mig i dina befallningar.
Psalm 119

Till dig, Herre, ropar jag. Min klippa var inte stum! Svara mig inte
med tystnad!
Psalm 28

Länge väntade jag på Herren, och han böjde sig ner till mig
och hörde mitt rop. Han ställde mig på fast mark, mina steg
gjorde han trygga.
Psalm 40

Bara hos Gud finner jag ro, från honom kommer min räddning.
Från Gud kommer min hjälp och min ära, Gud är min tillflykt,
Min starka klippa.
Psalm 62

Not 1 Tidebönsboken 2004. Libris Förlag