Det finns tider… Och så finns det andra tider…

Det fanns en tid, då jag insåg att gamla föräldrar och barnbarn
inte var en idealisk kombination. Särskilt som jag inte bodde i
samma stad som någon av dem. Men det gick, även om det inte blev tid och ork över till annat jag ville göra.

Nu är jag själv hunnen till en ålder, då jag har både barnbarn
och barnbarnsbarn. Nu har jag åtskilligt med tid. Men inte den
ork, som behövs för att göra något meningsfullt med all denna
tid. Så det blir timmar och en och annan dag, som är ganska
trista, om jag skall vara ärlig.

Så fick jag en tanke..

Så slogs jag av en tanke häromdagen. Kan man inte göra
något meningsfullt av alla dessa timmar.
Kan hon inte fylla dessa timmar med bön, tänker någon.
Att hon inte förstått det!
Men jag är inte en bönemänniska på det sättet. Kanske, om
jag var medlem i någon klostergemenskap. Men det är jag
inte.

O Gud, din stilla, starka makt

Kanske tänker då Gud, att nu är det dags att ge henne en
liten fingervisning. För en hymn rinner då upp i mitt minne.
”O Gud, din stilla, starka makt i tidens tysta gång du lagt..”

Det är en fornkristen hymn som Anders Frostensson översatt
och tolkat. I vår svenska psalmbok finns många psalmer
av hans hand. Han var en benådad diktare, där text och rytm
kommer på ett självklar sätt. Vilket endast en begåvad diktare
kan.

O Gud, din stilla, starka makt
i tidens tysta gång du lagt,
där gryning tänds kring bergens krans,
där solen står i middagsglans.

Släck ont begär och hat och strid.
Ge kroppen hälsa, hjärtat frid.
Var med oss. Led oss där vi går.
Vår dag är din. Din dag är vår.

O Skapare av evighet,
i Sonen låt barmhärtighet,
i Anden läkedom och frid
oss följa nu och all vår tid.

Och i detta vilar jag. Stundtals påminner jag mig detta:
”O Gud din stilla, starka makt…” Och övar mig på att vila
i detta. Så får vi se vad det leder till.

Not. Hymnen finns i Tidebönsboken, Libris förlag.
Tisdag under dagen, första veckan.