”Fångad av en stormvind” , sade en lustigkurre på det sjukhus, där jag var inlagd.
Dessvärre var det sant. I mitten av januari var jag ute en mycket
stormig dag. I korsningen mellan två gator kom plötsligt en
kraftig stormil och välte mig och min rullator.
Jag hamnade på ett sjukhus och det visade sig att jag fått två
sprickor på skelettet innanför höfterna. De kommer att läka av sig själva, men det kommer att ta lång tid. Och i början hade jag rejält ont.

När det varit som värst har jag, nästan som ett mantra, upprepat början på en fornkristen hymn. ”O Gud, din stilla, starka makt i tidens tysta gång du lagt.”

Nu är jag sedan några veckor hemma och har fått diverse
hjälpmedel, Bland dem en inomhusrullator, på vilken det står:
Förskriven till Anna-Stina.

Under alla dessa veckor har allt handlat om kroppen, så att jag fått påminna mig att jag är mer än en kropp.

Min dotter Magdalena har gett mig Ärkeängeln Rafael som
skyddsängel, därför att han har att göra med helande.
Jag har också haft folk som har bett för mig. Inte i största allmänhet utan för specifika händelser. Häromveckan skulle jag tre gånger om dagen i fem dagar ta ett piller, som gjorde mig häftigt illamående. Vänner i Göteborg bad då under de dagarna
att jag skulle få behålla pillren.
Och si, det gjorde jag-

Jag har nu hemtjänst tre gånger per dag, av dem ett tiotal manliga flyktingar från olika länder. Mer om detta en annan
gång.