För en tid sedan skrev jag under rubriken ”Uppståndelseängeln” om de två änglarna vid Jesu grav.

Änglar, om jag ens ägnade dem en tanke, var länge något jag inte trodde på. Men så en dag – minnet är förknippat med
Knivsta gamla kyrka – tänkte jag på vad som sades vara sund,
kristen lära, nämligen att människan var den enda, levande
varelsen i hela universum.
Nej, tänkte jag, det måste finnas myriader av varelser därute.
Och så var de inte så osannolika, änglarna.

Om man slår på änglar i ”Biblisk Ordbok” , så fullkomligt vimlar
det av änglar i bibeln, både i Gamla och Nya Testamentet. (not)
När jag nu börjar läa om dem och fundera på dem, så inser jag, att jag egentligen inte vet så mycket om dem. (Trots att jag varje dag ber om deras beskydd).

Vilka är de då? De är Guds trogna tjänare, och föreställer jag mig, Guds glada tjänare. I förhållande till oss, så kan de komma med budskap från Gud och vara våra ledsagare och skydda oss. (not)

I en ordodox bönbok ber man vare dag till sin skyddsängel.
Själv ber jag numera i min morgonbön om Guds och änglars
beskydd för mig och min familj.
”Herre, så ber jag också om Ditt och Dina heliga änglars beskydd för mig och min familj”-

Noter Se exempelvis 1 Mosebok, 24: 7. Psaltaren 34: 8.
Lukas 1: 11 och 2: 26, Apostlagärningarna 5:19

När man öppnar dörren till min lägenhet, så är det första man ser en röd pall och en liten ljusgrön byrå. Båda kommer från mitt föräldrahem. (Men då var de inte så grant målade).

När man så har hängt av sig kläderna och går lite längre in,
möter man ”Uppståndelseängeln”. Det är en 80 cm hög avbildning från något i en rumänsk kyrka. Den står på golvet,
lutat mot väggen, vilket betyder att de som direkt ser den är mina barnbarn och barnbarnsbarn.

Texten om detta i bibeln är inte något jag läser särskilt ofta.
Men då jag går till Lukasevangeliets 24e kapitel, ser jag att de faktiskt var två, änglarna.
Och där kan vi läsa: Dagen efter sabbaten gick kvinnorna till graven, stenen var då borttagen från graven. När de gick in
kunde de inte finna Jesu kropp. De visste inte vad de skulle tro.
”Men då stod där två män i skinande kläder framför dem”.
Männen sade, ”han är inte här, han har uppstått”-

I liturgin, inför nattvardsgången säger vi, ”Din död förkunnar vi. Herre, din uppståndelse bekänner vi”.
I dessa ord finns en distinktion och åtskillnad. Jesu död är ett faktum, men hans uppståndelse är något vi tror på och därför
bekänner.

I den svenska Tidebönsboken inleds varje fredag aftonsången med en psalm av Olov Hartman. (1)
”För att du inte tog det gudomliga dig till en krona, för att du valde smälek och fattigdom, vet vi vem Gud är.”

På min mans begravning sjöng hela Uppsala Domkyrka denna
psalm som ingångspsalm.
”Därför skall alla sargade, döende, alla de dömda, säga med alla heliga, saliga: Jesus är Herre.”

Sedan dess har jag länge undvikit denna psalm i Tideböns-
boken. Det har gjort för ont att läsa den.

Numera klarar jag både att läsa och sjunga denna psalm.
Det jag då lagt märke till är den sista versen.
”Därför skall alla världar och varelser, allt som har varit,
är och skall komma, en dag bekänna det: Jesus är Herre”.

”Allt som skall komma”, vad menade Olov Hartman med detta?
Ja, det hade man behövt fråga honom om.
Men det finns några bibelställen och utsagor, både i Gamla och
Nya Testamentet, som handla om det, som skall komma.

Hos profeten Jesaja kan vi läsa, ”Nu skapar jag en ny himmel och en ny jord”. (2) Att man lyssnat på detta och begrundat det
är klart, då man läser 2 Petrusbrevet 3.13. ”Men efter hans löfte
väntar vi på nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor”.

I bibelns sista bok, Uppenbarelseboken, kan vi läsa, ”Och jag såg en ny himmel och en ny jord”. (3) ”jag skall låta den som
törstar drick fritt ur källan med livets vatten”. (4)

Och till sist. ”Och allt dyrbart och härligt som folken äger skall föras dit”. (5). Allt dyrbart och härligt, det måste betyda alla djur, i havet och på land. Alla växter, allt det som vi i allt raskare
takt håller på att förstöra och utrota.
Allt detta skall en gång åter få liv och föras till den nya jorden.
Amen
1 Nr 38 i psalmboken
2 Jes 65.17. Se också Jes 66.22
3.Upp 21.1
4. Upp. 21.6
5. Upp. 21.26

Lille Prinsen är en bok av Antoine de Saint-Exupery.
Den handlar om en liten pojke, som i sin barnkammare har tre stolar.
På den första sitter han. när han leker att han är en flygare.
På den andra sitter han när han är en liten pojke. På den tredje
sitter han när han är sig själv.

I morgon skall jag till min Vårdcentral för första gången sedan
fallolyckan. Jag kommer då att träffa en ny läkare, eftersom min
gamla slutat.

Så vem är jag då? Vad ser hon? En kvinna född -41. Med slarvigt
klippt hår, och ganska, konstiga kläder, vilket beror på olyckan och dess konsekvenser.

Jag tänker på Den lille prinsen, och innanför det som läkare ser, och bakom detta är jag mig själv.

Min man Karl-Gunnar och jag gjorde en gång ett ganska så
komplicerat personlighetstest. (not)

När han så till sist läste upp resultatet för min del, så fick det mig att känna två saker. För det första kändes det som en kärleksförklaring för hans del. För det andra fick det mig att känna: ”Jag finns till”.

Om mig stod det att meningen med livet är att söka meningen med livet. Och skulle jag tillägga, att skriva om det.
Nu hade jag aldrig tidigare tänkt så, men när jag fick detta uppläst så var det så på pricken sant.

Numera skulle jag knappast tänka att detta är meningen med livet. Det är snarare så att meningen med vårt liv här på jorden är att ta ställning för det goda och att växa. Vilket jag skrivit om tidigare.

Men att reflektera och skriva är fortfarande viktigt för mg.
Utan detta skulle jag endast vegetera.

Not Please Understand Me. Character and Temperament
Types. D. Keirsey, M. Bates

Nu är jag sedan några veckor hemma igen och har Hemtjänst tre gånger per dag, vilket jag inte har haft tidigare. Och detta har lett till några insikter och reflektioner.

Min ordinarie är en svensk man, som just nu är i Brasilien, som hans fru kommer ifrån. Häromdagen kom det till min förvåning
två svenska kvinnor, men alla andra, och det är ett tiotal är män.
De har kommit till vårt land som flyktingar från krig och från diktaturer. Några från Eritrea och flera från Afghanistan.

Detta har fått mig att tänka efter. För det första. Hur skulle
Hemtjänsten fungera utan alla dessa män? Och för det andra, hur mår de, alla dessa män? De har krigsminnen och de har fått lämna familj och vänner.

Ibland blir det intressanta samtal, som häromdagen med en man från Eritrea. Etiopien – Eritrea är ett av de allra första kristna länderna, som nu är ett av de Ortodoxa länderna. Vi pratade om fastan och han berättade om deras mycket hårda regler för fastan.

Nu råkar det vara så, at det som en gång hjälpte mig vidare i min tro var just mötet med den Ortodoxa Kyrkan och hur dess
teologer talade om människan. Jag har skrivit om det tidigare här. Vi är här för att själva besluta oss för det goda, och för att växa. Vår kyrka är en protestantisk kyrka. Det är inget fel på den, bortsett från att den så att säga smalnat och släppt en del
på vägen.