Jag ser en rubrik i en tidning, ”Vilka handlingar går att förlåta?”

Underförstått: det finns handlingar som man inte kan förlåta.

Det är en anmälan av en bok i en veckotidning. (1.)

Detta träffar mig, ty under flera år kämpade jag med att
förlåta. Med att förlåta något som gjorde mycket ont.
Så vad är detta ”att förlåta”? En o-gärning är och förblir en
o-gärning. Syster Ella i Alsike kloster sade en gång att man
skall kalla saker för deras rätta namn.

Det är klart att allt går att förlåta. Om man slår på ”förlåta”
och på ”förlåtelse” i Biblisk Ordbok, så blir det många träffar.
Från första Mosebok och fram till breven i Nya Testamentet.
Om man i stället slår på förmana blir det inte lika många
träffar. Och det tycker jag är bra och evangeliskt!

Kan man förlåta och gå vidare? Ibland betyder detta ”att gå
vidare” att man måste ta en ny väg. Och detta kan vara svårt.
Herre, kan du visa mig? Kan du visa mig vilken väg jag skall ta.

Kanske bara en svårfunnen stig genom oländig terräng.

1, Sweet dreams Öxnehaga av Anna Agrell

Jag skrev för en tid sedan om Uppståndelseängeln. Det är en
80 cm hög avbildning från något i en rumänsk kyrka.
Den står på golvet i min lägenhet lutad mot väggen. Men dessvärre blir den nu och då en fallen ängel. Den hamnar upp och ner på golvet, och någon måste lyfta upp den igen

Vi då? Ja, vi faller väl aldrig i betydelsen att vi syndat och
”gjort vad ont är i dina ögon”. Eller?

Men när vi faller, när vi syndat, när vi åter och åter gjort det
vi bestämt oss att aldrig göra igen. Må då någon resa oss
upp igen. Och detta åter och åter, så att vi inte ger upp.
Detta kan ske i en gudstjänst, eller kanske i en biktstol.
Huvudsaken är att vi inte ger upp.
Och må Guds Ande ge oss modet att fortsätta vår vandring
här på jorden.

Har just varit i Sjöstadskapellet och där sjöng vi en nyskriven
sång/psalm av Sofie Söderin.
Och vi som sjunger den måste veta att nu är det brått.

Sångerna tystnar i skogar nu. Världshaven töms på all fisk.
Vindar är feberheta. Jorden är inte frisk.
Gode Gud, omvänd oss från vår måttlöshet
med din kärlek frigör oss till livet i sårbarhet.

Bina far vilset och söker mat. Floder och hav torkar ut
Art efter art är borta. Jorden är matt och slut.
Gode Gud, frigör oss från vår själviskhet.
Hela oss och lär oss leva i omsorg och varsamhet.

Världen och vi tappar lukt och smak. Hoppet var har vi det nu?
Skapelsens Gud, du ropar, Människa var är du?
Gode Gud, vi flög högt upp mot himmelen
För oss ner till jorden där du är är, hjälp oss att älska den.

Man kan bli arg. Man kan bli förargad. Man kan bi besviken och på dåligt humör. Det kan endast vara nyansskillnader mellan dessa. Men ock stora skillnader.

Man kan bli arg. Men i bibeln blir man inte arg utan vred.
Slår man nu på vrede i Biblisk Ordbok, så är det nästan två
sidor med vrede. Så det är tydligt att särskilt i GT bli man arg,
men ibland också i NT.

Den första som blir arg är Kain, och det kan man faktiskt
förstå. (1) I Kungaboken 20.43 blir någon ”dyster och förbittrad”.
Ibland är det Gud själv som blir arg. ”Herren greps av häftig vrede” och lite längre fram står det att ”Herrens vrede flammade mot dem”. (2)

I Efesierbrevet kan vi läsa att ”Grips ni av vrede, så synda inte.
Låt inte solen gå ner över er vrede.” 4.26.

Att Gud själv kan bli arg, tycker jag är trösterikt. Det visar
att han bryr sig om den värld som han har skapat och om de
människor som befolkar den.

När man blir arg rinner adrenalinet till. Det gör att man inte
blir så räddhågsen utan kan ta itu med något orätt. som
exempelvis begås mot en annan människa.

Att bli arg kan ofta vara befogat, men inte alltid. Att bli
förargad är något helt annat. Jag träffar någon som ofta gör
mig förargad, och så är den dagen förstörd. Mitt glada sinnelag försvinner. Måste det vara så, frågar jag mig?
Det finns en biblisk berättelse om detta, och det är den om
Jona, han i valfiskens buk. Om vi hoppar över början på
historien, så blir Jona till sist ”mycket missnöjd och i vredesmod” vänder han sig till Herren.. Herren vidtar då
åtgärder, som skall hjälpa Jona och befria honom från hans missnöje. Men hur det slutligen går är en öppen fråga. Jona 4.

Detta är ett memento. Låt Herren hjälpa dig med din förargelse och ditt dåliga humör. Du klarar det antagligen inte själv. Bed och tag emot Guds hjälp.

1 Första Moseboken 4
2 Fjärde Moseboken 11.10 och 12.9

Vi lär vara ett av de mest sekulariserade länderna i världen.
På 50-talet var kyrksamheten betydligt större än nu. Men samtidigt tog många intellektuella avstånd från den kristna tron.
När det blev känt att poeten Majken Johansson omvänt sig
och gått in i Frälsningsarmén så var det något man beklagade.

Nu är kyrkligheten betydligt sämre. Samtidigt är det något
man respekterar. Kan det vara så att gudstro numera är något mycket avlägset, som man därför inte behöver ta avstånd
ifrån?

Vi har och vi haft en kraftig invandring, vilket jag har förstått
att somliga ifrågasätter. Många av dessa har kommit som
flyktingar. Vad har de med sig i bagaget när det gäller religion och gudstro?

Jag kan tänka mig att en del av dessa tycker att det är skönt
att komma till ett sekulariserat land och få slippa sin religions
stränga regler. Men samtidigt få tro och be till Gud.
Idag har jag talat med en man från Eritrea, som heter
Johannes (och som sade att jag fick nämna honom här).
Runt halsen hade han ett kors, vi pratade länge och han
berättade om den Ortodoxa Kyrka de nu skulle inviga i Högdalen.

Vad jag nu frågar mig är vad denna invandring i det långa
loppet kommer att betyda för Sverige i religiöst avseende.
Den som lever får se!

Vågar vi tro detta, som sägs i en medeltida hymn?

O Gud, din stilla, starka makt i tidens tysta gång du lagt…..

Släck ont begär och hat och strid.
Ge kroppen hälsa, hjärtat frid. Var med oss.
Led oss där vi går. Vår dag är din. Din dag är vår.

O Skapare av evighet, i Sonen låt barmhärtighet.
i Anden läkedom och frid oss följa nu och all vår tid.

I Tidebönsboken, Libris Förlag

Jag skrev i föregående blogg om fem ikoner. Ett av dem föreställer 300-talsteologen Gregorius av Nazians. Som också
kallas Gregorius Teologen.

I den Ortodoxa Kyrkan är det bara tre, och endast tre, som kallas Teologer. De andra är evangelisten Johannes och Symeon, ”den nye teologen”.
Detta äronamn har de fått, därför att de hävdat Jesu gudomlighet. Men varför kallas då dessa tre just ”teologer”?

På grekiska betyder theos gud. Och logos betyder ord, ordet.
Johannesevangeliet börjar med orden. ”I begynnelsen fanns
Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud”.
Och längre in i detta första kapitel kan vi läsa, ”Och Ordet blev människa och bodde bland oss”.

På svenska kan man faktiskt läsa inte bara Johannesevangeliet utan också texter av de två andra.
Artos Förlag har gett ut ”Fem teologiska tal av Gregorius av
Nazianzos”. Och av Symeon. den nye teologen: ” Ljusets källa, trettio andliga hymner”.

PS I Grekland är kyrkan ordodox. När jag var där på 70-talet och vid ett samtal sade att jag var teolog, så log man lite grann. Det dröjde ett tag innan jag förstod varför.

Mitt sovrum är inte särskilt stort, men det är desto större på höjden. Taket sluttar sakta ned från fyra meter till tre och en halv, och fönstren är stora,

I rummet har jag en ikonhörna, som jag vänder mig till, när jag ber morgon och aftonbön.
(Det grekiska ordet eikon betyder helt enkelt avbildning.)
Där finns fyra ikoner. En Kristusikon, en Mariaikon, en ängel,
vars namn jag inte kan tyda.

Och till sist en Treenighetsikon. På den ser man tre män, som sitter till bords. Det anspelar på de tre män som kom till Abraham och var gäster hos honom. Om detta kan man läsa
i första Moseboken, kapitel 18.

I ett annat rum har jag ännu en ikon, gjord av en ikonmålare i
Grekland på 70-talet. På den ser man Gregorius av Nazians, som levde på 300-talet. Denna ikon satt på väggen precis bakom mig, medan jag skrev på en avhandling om hans tankar om människan. Och jag kunde tydligt känna hur han ibland stack ut handen och med ett finger petade mig i ryggen, när det var något han ville påpeka.

Gregorius kallas också Gregorius Teologen. I den Ortodoxa
Kyrkan är det bara tre, och alltså endast tre som fått
detta äronamn ”teologen”. Mer om detta en annan gång.