Jag skrev för en tid sedan om Uppståndelseängeln. Det är en
80 cm hög avbildning från något i en rumänsk kyrka.
Den står på golvet i min lägenhet lutad mot väggen. Men dessvärre blir den nu och då en fallen ängel. Den hamnar upp och ner på golvet, och någon måste lyfta upp den igen

Vi då? Ja, vi faller väl aldrig i betydelsen att vi syndat och
”gjort vad ont är i dina ögon”. Eller?

Men när vi faller, när vi syndat, när vi åter och åter gjort det
vi bestämt oss att aldrig göra igen. Må då någon resa oss
upp igen. Och detta åter och åter, så att vi inte ger upp.
Detta kan ske i en gudstjänst, eller kanske i en biktstol.
Huvudsaken är att vi inte ger upp.
Och må Guds Ande ge oss modet att fortsätta vår vandring
här på jorden.