”Denne, som vi kallar Gud”. Då vi säger detta, menar vi att Gud är någon, en person. Annars skulle vi säga: detta som vi kallar Gud.

Och nu kommer det konstiga. Enligt bibeln första kapitel är vi
människor lika Gud. Gud sade: ” Vi skall göra människor som är
vår avbild, lika oss” (1)
Hur kan vi vara det? Likna en andevarelse? Och vad betyder det för oss själva? Att vi kan veta vad som är gott och vad som inte är bra? D,v.s, synd. Eller att vi åtminstone förväntas veta det.

Jag frågar mig också: Att vara en avbild av Gud. Om jag tror
detta Hur skall orka vara det? Det är för mycket!

Så några kommentarer till detta.
Vår egen nobelpristagare Tomas Tranströmer säger:
”Skäms inte för att du är människa, var stolt! Inne i dig öppnar
sig valv efter valv oändligt. Du blir aldrig färdig, och det är
som det skall”.

Den ryske Ärkebiskopen Anthony Bloom säger i en av sina böcker något liknande.
”Att vi kan upptäcka att vi har djup som öppnar sig mot Gud”.
Och vidare att vi blir fullt ut människa, först då vi är förenade
med Gud. ”Man becomes truly human only when he is united
with God, infinitely, deeply, inseparably”.

Till sist. Förstår jag något av detta? Knappast.
Men låt oss ge detta vidare till andra, så att det inte blir bortglömt. Låt oss tradera detta!

Noter
Första Moseboken 1. 26 -27. Samt 5.1
Se också Romarbrevet 8.29
Andra Korintherbrevet 3.18
Kolosserbrevet 3.10

Anthony Bloom, ”God and Man”, sidorna 113 och 52
Se också
YiuTube Hidden: A Life All for God

Suck! Har just varit ute. Träffade en bekant från Sjöstadskapellet.
Jag går med hjälp av en rullator. Hon går med käpp efter att ha brutit benet.
Jag har doktorerat i teologi, hon i något naturvetenskapligt ämne.
Så länge skutan kan gå ….

Och vad vill jag nu säga med detta? Att man måste acceptera att kroppen blir svagare. (Suck) Men så länge tankeverksamheten fungerar, så får man använda den. Och exempelvis skriva på denna sida.

Om man dagligen använder Tidebönsboken, så är de ofta
verser ur Psaltaren som talar till en. Men likaså vågar man inte tro andra verser.
Här följer nu några verser, ibland med kommentarer.

De som litar på Herren är som Sions berg, det rubbas inte,
det står fast för evigt.
Ps 125:1
Hur skall vi någonsin lita så på vår Gud? Men det finns andra som kan berätta om det.
Om inte Herren bygger huset är byggarnas möda förgäves.
Ps 127:1
Lägger jag min ”möda” på fel saker? Och hur vet jag det?

Skapa i mig Gud, ett rent hjärta, ge mig ett nytt och stadigt sinne.

Ps 51:12
Egentligen kan man stanna här och reflektera. Skulle Gud ge mig ett rent hjärta? Och dessutom ett stadigt sinne?

Tänk på mig Herre, när du visar nåd mot ditt folk, låt mig känna dina utvaldas lycka och dela ditt folks glädje,
Ps 106: 4 ff
Stöd mig, som du har lovat, så att jag får leva, låt inte mitt
hopp bli sviket.
Ps 119: 116
Ja, det är en bön som heter duga. Kanske skall vi återkomma till Gud om detta. D.v.s. tjata! Och säga :
Väck din styrka till liv och kom till vår hjälp.
Ps 80:3
Ja, det finns dagar, då vi måste ropa detta!
Men det finns andra dagar, då vi då vi också säger detta:
Dina gärningar, Herre, ger mig glädje, jag jublar över vad du
har gjort.
Ps 92: 5

Jag börjar tänka på några ord eller en mening: ”Där de går bedjande fram”. Är det ett citat eller något annat? Jag sätter mig vid datorn och ser då att det är från Jeremia i Gamla Testamentet.
Från Jeremia? Kan något så positivt kommer från Jeremia?
Så läser jag hela versen i kapitel 31:9, gamla översättningen.
”Under gråt skall de komma, men jag skall leda dem, där de går bedjande fram. — Jag skall föra dem till vattenbäckar, på en jämn väg, där de ej skall stappla”.

Där de går bedjande fram. Vad ber de? Det får vi inte veta.
Bön kan vara så mycket. Så vad är bön?
Enligt NE är ”bön den religiösa människans omedelbara form
för gudsumgänge eller förbindelse med den eller de högre
makter, som styr hennes liv och bestämmer hennes öde”.
Det ät tydligt att de ansträngt sig för att kunna förklara vad bön är. Och NE är väl vår halvofficiella källa för kunskap. Så den borde vara tillförlitlig. Men trots det har de nog kommit fel här.
De ”högre makter som styr hennes liv och bestämmer hennes öde”? Det håller vi inte med om! Men säger inte mer om det just nu.

De, som går bedjande fram. Vilka spår blir det av dessa? Kanske mer än vi tror.

Om man slår på bön i Biblisk Ordbok blir det förstås många
träffar- Här några.
Hör Gud bön? Bryr han sig Lönar det sig så att säga att be?
Till Salomo säger Gud. ”Jag har hört din bön och åkallan”.
1 Kungaboken 9:3
”Till honom ropade jag. … Gud hörde mig, han lyssnade till min bön”-
Psaltaren 66: 20
I Romarbrevet 12:12 uppmuntras vi att vara ”ihärdiga i bönen”.
Och till sist i Uppenbarelseboken 5:8 kunde man se en guldskål fylld med rökelse, som är de heligas böner”.

Så även om vi inte hör till de heligas skara, må våra böner stiga som rökelse. Våra böner för oss själva, för andra och för denna plågade jord.