Jag börjar tänka på några ord eller en mening: ”Där de går bedjande fram”. Är det ett citat eller något annat? Jag sätter mig vid datorn och ser då att det är från Jeremia i Gamla Testamentet.
Från Jeremia? Kan något så positivt kommer från Jeremia?
Så läser jag hela versen i kapitel 31:9, gamla översättningen.
”Under gråt skall de komma, men jag skall leda dem, där de går bedjande fram. — Jag skall föra dem till vattenbäckar, på en jämn väg, där de ej skall stappla”.

Där de går bedjande fram. Vad ber de? Det får vi inte veta.
Bön kan vara så mycket. Så vad är bön?
Enligt NE är ”bön den religiösa människans omedelbara form
för gudsumgänge eller förbindelse med den eller de högre
makter, som styr hennes liv och bestämmer hennes öde”.
Det ät tydligt att de ansträngt sig för att kunna förklara vad bön är. Och NE är väl vår halvofficiella källa för kunskap. Så den borde vara tillförlitlig. Men trots det har de nog kommit fel här.
De ”högre makter som styr hennes liv och bestämmer hennes öde”? Det håller vi inte med om! Men säger inte mer om det just nu.

De, som går bedjande fram. Vilka spår blir det av dessa? Kanske mer än vi tror.

Om man slår på bön i Biblisk Ordbok blir det förstås många
träffar- Här några.
Hör Gud bön? Bryr han sig Lönar det sig så att säga att be?
Till Salomo säger Gud. ”Jag har hört din bön och åkallan”.
1 Kungaboken 9:3
”Till honom ropade jag. … Gud hörde mig, han lyssnade till min bön”-
Psaltaren 66: 20
I Romarbrevet 12:12 uppmuntras vi att vara ”ihärdiga i bönen”.
Och till sist i Uppenbarelseboken 5:8 kunde man se en guldskål fylld med rökelse, som är de heligas böner”.

Så även om vi inte hör till de heligas skara, må våra böner stiga som rökelse. Våra böner för oss själva, för andra och för denna plågade jord.