”Denne, som vi kallar Gud”. Då vi säger detta, menar vi att Gud är någon, en person. Annars skulle vi säga: detta som vi kallar Gud.

Och nu kommer det konstiga. Enligt bibeln första kapitel är vi
människor lika Gud. Gud sade: ” Vi skall göra människor som är
vår avbild, lika oss” (1)
Hur kan vi vara det? Likna en andevarelse? Och vad betyder det för oss själva? Att vi kan veta vad som är gott och vad som inte är bra? D,v.s, synd. Eller att vi åtminstone förväntas veta det.

Jag frågar mig också: Att vara en avbild av Gud. Om jag tror
detta Hur skall orka vara det? Det är för mycket!

Så några kommentarer till detta.
Vår egen nobelpristagare Tomas Tranströmer säger:
”Skäms inte för att du är människa, var stolt! Inne i dig öppnar
sig valv efter valv oändligt. Du blir aldrig färdig, och det är
som det skall”.

Den ryske Ärkebiskopen Anthony Bloom säger i en av sina böcker något liknande.
”Att vi kan upptäcka att vi har djup som öppnar sig mot Gud”.
Och vidare att vi blir fullt ut människa, först då vi är förenade
med Gud. ”Man becomes truly human only when he is united
with God, infinitely, deeply, inseparably”.

Till sist. Förstår jag något av detta? Knappast.
Men låt oss ge detta vidare till andra, så att det inte blir bortglömt. Låt oss tradera detta!

Noter
Första Moseboken 1. 26 -27. Samt 5.1
Se också Romarbrevet 8.29
Andra Korintherbrevet 3.18
Kolosserbrevet 3.10

Anthony Bloom, ”God and Man”, sidorna 113 och 52
Se också
YiuTube Hidden: A Life All for God