Jag tänker, varför är du så orolig min själ? Undrar sedan om jag inte hört eller läst detta tidigare. Jag sätter mig vid datorn och skriver detta: ”Varför är du så orolig min själ”. Och upptäcker då att jag inte är ensam.
Psaltaren 42:12. ”Varför är du tyngd av sorg, min själ och full av oro, sätt ditt hopp till Gud”.

Datorn är en bra uppfinning. Det är även Biblisk Ordbok.
Jag slår på ”oro” och hittar Psaltaren 77:5. ”…jag är utan ro,
finner inga ord”.
Och detta är en tröst, att andra har tänkt så tidigare.

SÅSOM EN FÅGEL
I vår psalmbok, nummer 190, skriver Lina Sandell:
”Bred dina vida vingar, o Jesus över mig.
Och låt mig stilla vila i ve och väl hos dig”.

Gud, som en fågel, det är faktiskt en konstig bild. Men det finns en hel del av detta i Bibeln, och det är tydligt att Lina Sandell kunde sin Bibel.
5 Moseboken 32:11 ”Som en örn lockar ungarna ur redet och
sedan svävar över dem, så bredde han ut sina vingar och bar
honom på sin rygg”.
Rut 2:12 ” ..när du nu har kommit för att söka skydd under hans vingar”.
Psaltaren 57:2 ”Jag flyr till dig, i dina vingars skugga tar jag min
tillflykt tills faran har dragit förbi”.

Och till sist säger Jesus: ”Hur ofta har jag inte velat samla dina
barn så som hönan samlar sina kycklingar under vingarna, men ni ville inte”. Matteus 23:37

Och vi då? Kanske skall vi våga lämna det trygga boet, och låta
Guds vingar sväva över oss, den tid vi har kvar på denna jord?