När jag var barn, åkte jag spårvagn till skolan. Man klev på längst bak och ibland blev det fullt och trångt där.
Då ropade konduktören: fortsätt framåt i vagnen, och så gjorde man det.

Ibland frågar man sig: vad gör jag nu? Och ibland frågar man Gud detsamma. Och svaret blir då ibland detta. ”Fortsätt framåt”. Ibland finns det inget annat att göra än just detta, fortsätta framåt.

Lina Sandell har skrivit om detta. Nummer 249 i vår psalmbok.
”Blott en dag, ett ögonblick i sänder, allt ju vilar i min Faders händer, vilken tröst, vad än som kommer på.
….
Själv han är mig alla dagar nära, varje dags bekymmer vill han bära.. Morgondagens omsorg får jag spara, om än oviss syns min vandringsstig. … Som din dag, så skall din kraft och vara, detta löfte gav han mig”.

Och efter att ha läst hennes psalm och text, blir jag
nyfiken på vem hon var och vad som fick henne att skriva just detta. Den andas förtröstan. Var hon sådan?

Vi lära vara ett av jordens mest ir-religiösa länder. Och det kan nog stämma. Med vad är religion, vad är tro? Vad innebär det att vara ”religiös” och, som man säger, vara troende?

Jag har det som kallas Hemtjänst. De flesta som arbetar inom Hemtjänsten är män, som kommit hit
som flyktingar. De sista veckan har det kommit en ung man från Etiopien. Det landet var ett av de allra första, kristna länderna, men den här mannen är muslim och hör till Islam.

I början av 90-talet fick vi grannar från Iran, som var muslimer. Vi började träffas och det ledde till att jag började läsa på om Islam Och kom fram till detta: Om båda parter är väl hemma i sin religion, så vet man vad som skiljer och vad som är gemensamt. Och det sista är betydligt mer.

En av dessa grannar gjorde en pilgrimsresa till Mecka, som är något av en helig plats för muslimer.
När han kom tillbaka fick vi en liten plastflaska med vatten från Zamzam i Mecka, och jag satte in den i vårt vitrinskåp.

Några år senare var min man Karl-Gunnar för sjuk för att gå i mässan. Man kom då till oss för sjukkommunion. Då smörjer man ibland den sjuke med olja. Nu använde vi i stället vattnet från Mecka.

Not. Zamzam är en vattenkälla i Mecka.
Se 1 Mosebok 16:14 och 21:19

När Gud ville göra något riktigt vackert, gjorde han fjärilar. Vackra varelser, som inte nöjer sig med vad som helst.

När vi fick fjärilar i trädgården ute vid vår sommarstuga, började jag läsa på. De flesta fjärilar övervintrar som puppor eller kanske som larver, åtminstone här hos oss. Det gör att man ser mest fjärilar på sensommaren. Men några övervintrar som färdiga fjärilar, och det är dem man ser tidigt på sommaren.

Så hur blir en fjäril till? Honan lägger ägg på en värdväxt, sedan kommer hanen och befruktar äggen,
ut kommer en larv, som blir en puppa, som till sist blir en färdig fjäril (kallas en imago).
Äggen läggs på olika växter, inte vilka som helst utan på sådana som just den här fjärilsorten föredrar.
Vissa vill ha brännässlor och därför lät jag dem vara
kvar i vår trädgård. Andra drogs till några växter som
fanns vid en bod, och där kunde det vara ett riktigt fladder av många på sensommaren.

Om fjärilar. På YouTube finns mycket att se, även hur
en färdig fjäril till sist kommer ut.

I slutet av 60-talet kom vi till Genève för en termins studier. Vi, som hette Karl-Gunnar och Anna-Stina kallades omedelbart endast Karl och Anna. Detta, att ha ett dubbelnamn är det speciellt för Sverige? Jag kollar och ser att det för Sveriges del var vanligt från
30-talet och fram till 60-talet.

Jag har numera det, som kallas Hemtjänst. De flesta som arbetar inom Hemtjänsten är män, som kommit hit som flyktingar. (Det är intressant att prata med dem om deras erfarenheter, men det tar vi en annan gång).
Häromdagen kom en ung man från Etiopien. Etiopien var en av de allra första kristna länderna, men den här mannen bekände sig till Islam. Och jag blev förvånad över hur mycket han visste. För Islam är Jesus en av de stora profeterna och alltså inte okänd. Men han visste också vem Anna var. Jesu mormor, Marias mamma.
Hon kallas ibland ”Anna själv tredje”. Så det är ett namn att vara stolt över.