I Tidebönsboken hittar jag en psalm, som fångar mitt intresse. Den är skriven av någon som levde på 300-talet. Det är intressant att se hur man då uttryckte sig.
I kosmisk dimma, ljusårsglans din skaparande bor, o
Gud, och dagens timmar ur din hand i fast
förordnad följd går ut.
Ett väldigare ljus än det vi nu kan se skall bliva vårt,
när döden blåser mörkret bort. Då skådar vi din
härlighet.
O Fader vår, ditt skaparljus i Sonens ansikte vi ser
och över världen sprids dess sken av Anden som oss
leder nu.

Den är i översättning av Anders Frostenson, som vi
kan tacka för mycket nu.
Hymnen är skriven av Aurelius Ambrosius. Jag skriver hans namn och får upp en brittisk, romersk ledare som levde på 400-talet. Som det ju inte kan vara.
Skriver återigen hans namn och hans årtal, 340 till 397. Och nu får jag upp honom. Ser att det hör till våra allra äldsta psalmer. Han kallas den latinska Kyrkosången Fader. 369 romersk ståthållare över
Norditalien och fem år senare i biskop i Milano.
Det står också att han förstod sig på församlingssång i gudstjänsten!

I Tidebönsboken finns åtminstone fem hymner av honom. Och i vår Psalmbok två. Nummer 112 och 500.
Tack Fader, för den dag du gav, för kvällen som nu
sänkes ner, för bördorna du lyfter av, när du
förlåtelse oss ger. Låt oron sjunka …..

”Varför är du tyngd av sorg, min själ, och full av oro?
Sätt ditt hopp till Gud! Jag skall åter få tacka honom
min räddare och min Gud”. (1)
”Länge väntade jag på Herren, och han böjde sig ner till mig och hörde mitt rop. .. Han ( obs. Han!) ställde mig på fast mark, mina steg gjorde han trygga”. (2)

När man läser allt detta, måste man fråga sig, vilka erfarenheter som ligger bakom allt detta? Som traderats och så småningom blivit nedskrivet. Vi kan bara vara tacksamma över detta. Det får oss att förstå att vi inte är ensamma, och det ger ord för vad vi tänker. Och för vår oro och ängslan.

”Ständigt frågar man mig: Var är din Gud?” (3)
Gud, ”ta dig an min sak! ..Du är min Gud, min tillflykt. Varför har du stött bort mig? ..Sänd ditt ljus och din sanning! Låt dem leda mig.” (4)

”Gråtande kommer de, men jag tröstar dem och leder dem. På en jämn våg där de inte snavar, för jag dem till strömmande vatten.” (5)

1. Psaltaren 42:6
2. ” 40:3
3. ” 42:4
4. ” 43:1
5. Jeremia 31:9

Har, med hjälp av ett barnbarn köpt en ny mobil.
Trodde att den skulle vara lätt att använda, men icke!
Så många koder! Kan endast använda den första.

Det är tur att vi vända oss till Gud utan några koder.
Eller?
Ibland kan det vara svårt att närma sig Gud. (1) Så mycket står i vägen. Vad man sagt oss om Gud, vad vi tror oss veta. Då kan vi släppa allt detta, hela vår
föreställning om Gud och gå honom till mötes direkt.

Nu säger jag inte, sådan är Gud. Jag säger, ”där är du
Gud”. Eller endast ”Gud”. Kanske säger jag det tveksamt och prövande, kanske med glädje och förtjusning. Men jag säger det.
—-
”Kom, Helge Ande, med din tröst med Faderns makt
och Sonens röst.
Låt hjärtat, som var stumt och dött, bli återskapat,
pånyttfött.
Låt dem som ej din kärlek känt få värme av den eld du tänt.”

1. Se 23.11.20
2. Tidebönsboken sidan 353