Det finns en bibelvers i Psaltaren, som ofta citeras, ibland med några olika texter.

I vår gamla bibel: ”Detta är den dag som Herren har gjort, låt oss på den fröjdas och vara glada.”
I vår nya översättning: ”Detta är dagen då Herren grep in. Låt oss jubla och vara glada.”
Psaltaren 118:24

Broder Roger, som var en av dem, som grundade
Taize klostret i Frankrike, skriver ”This day belongs to God”. Psaltaren 118:24.

Och i vår Psalmbok 665
Detta är den dag som Herren har gjort
låt oss jubla och vara glada.
Gå in i hans portar med tacksägelse
i hans gårdar med lov,
tacka honom, lova hans namn.
m.m.

PS En vinter fick jag veta att någon jag kände,
skulle leda en gruppresa till Taize. Kunde jag följa med? Nej, tyvärr. Men det hände något den vintern, vi förlovade oss i Taize och gifte oss på hösten.

I Tidebönsboken finns en mycket gammal hymn:

O Gud, din stilla, starka makt
i tidens tysta gång du lagt,
där gryning tänds kring bergens krans,
där solen står i middagsglans.

Släck ont begär och hat och strid.
Ge kroppen hälsa, hjärtat frid.
Var med oss. Led oss där vi går.
Vår dag är din. Din dag är vår.

O Skapare av evighet. i Sonen låt barmhärtighet
i Anden läkedom och frid
oss följa nu och all vår tid. Amen

Anthony Bloom, eller Anthony Sourozh 1914 – 2003
(1)
Den gången jag träffade honom, frågade han hur våra vintrar var.
Han var en vinter i Moskva, för att träffa någon från den Ortodoxa kyrkan. Det var mycket kallt, men de gick utomhus, för att samtala ostörd, gissar jag.
Plötsligt hördes en smäll! Det var skägget på en av dem som frusit sönder!

Han har alltså skrivit flera böcker om bön, som går att köpa, någon eller några är översatta till svenska.

Men jag fortsätter med God and Man

”Man becomes truly human only when he is united with God infinitely , deeply, inseparably, so that the fullnes of Godhead abides in the flesh.” (2)

”The incarnation reveals to us that man is so great that he can unite himself wiht God withou ceasing to be man…. that there is the at the core of each of us what the Archbishop of C. once called a God-shaped emptiness which nothing can fill … but God alone.”
(3)

1 Jag hade fel. Han var endast ärkebiskop över den
rysk-ordoxa Kyrkan i Storbr. och Irland.
2 Sidan 52
3 Sidan 65

Jag skrev för en tid sedan om hur den Ortodoxa Kyrkan talade om människan. (1)

Anthony Bloom, vars föräldrar var från Ryssland och alltså tillhörde den Ortodoxa Kyrkan, blev läkare och präst. Längre fram blev han Ärkebiskop för den ryska
Kyrkan i Europa.

Det fanns något som kallades Kyrkodagarna i Uppsala, dit det kom folk från hela Sverige. Anthony Bloom var vid ett tillfälle inbjuden att tala vid Kyrkodagarna, vilket gjort att jag träffat honom. Han hade, vad man skulle säga en väldig utstrålning, och var samtidigt ödmjuk.

Anthony Bloom, eller Antonij Sourozh, har skrivit flera böcker om bön. De går att köpa och någon är översatt till svenska.

Men det är en helt annan bok , som jag föredrar.
Den heter ”God and Man” (1)
Boken innehåller så mycket att det är svårt att veta vad man vill citera. Samtidigt frågar jag mig om jag förstår allt detta. Inte alls. mycket övergår min horisont, men jag tror på det.

Vi börjar med detta.
”The incarnation reveals to us that man is so great that he can unite himself with God without ceasing to be man …that there is at the core of each of us what the Archbishop of C. once callad a God-shaped emptiness which only God can fill”. (2)

1 Darton, Longman and Todd, London 1971
2 Sidan 65. Citatet är något nedkortat av mig.

En gammal hymn.

O Gud, din stilla, starka makt i tidens tysta gång du lagt, där gryning tänds kring bergens krans.
där solen står i middags-glans.

Släck ont begär och hat och strid.
Ge kroppen hälsa, hjärtat frid. Var med oss.
Led oss där vi går.
Vår dag är din. Din dag är vår.

O Skapare av evighet. i Sonen låt barmhärtighet,
i Anden läkedom och frid, oss följa nu
och all vår tid.

Ur Tidebönsboken

Min man Karl-Gunnar brukade säga. Lämna det åt Gud.
Och ta sedan inte omedelbart tillbaka det!

Det, som en gång hjälpte mig vidare i min tro, var hur den Ortodoxa Kyrkan talade om människan.

Jag skulle tentera och bad om en bok om den Ortodoxa Kyrkan. Varför minns jag inte. Boken jag fick var på franska. Jag hade läst franska i skolan men den här var den första boken jag läste på franska, och den var svår. Jag skrev under det, som jag förstod, och det räckte.

Vi här i på jorden för att ta ställning för det som bra och det som ont. Och vi är här för att växa.

När jag nu mer än 40 år senare, undrar jag om jag lärde mig något då? Knappast måste jag erkänna! Men tror ändå på det.
Se också a.ellverson 31.1.2021

Avbild och likhet.
I bibelns första kapitel säger Gud. 1 Moseboken 1:26
”Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara oss lika”, gamla översättningen.
I den nya: ”Gud sade: Vi skall göra människor som är
vår avbild, lika oss”.

Detta har man i den Ortodoxa Kyrkan tagit fasta på.
Människorna är från början skapad till Guds avbild, men hon skall växa till Guds likhet. Och det genom
egen avgörelse och med Guds hjälp.
Se också a.ellverson För att växa 22.10.2020

Nu frågar jag mig: hur kan vi vara lika Gud? Och vad betyder det?
Fortsättning kommer.
Paul Evdokimov L. Orthodoxiie 1965