september 2024

Intervju med Anthony Bloom

Intervju med A. Bloom av Timothy Wilson.

När blev ni kristen? Var det vid någon speciell vändpunkt?
Det kom i flera etapper. Upp till mitten av tonåren var jag icke-troende och mycket aggressivt anti-kyrklig. Jag kände ingen Gud.. (1)

Jag skickades på ett sommarläger för pojkar när jag var elva, och där mötte jag en präst. ..Det fanns något hos honom som frapperade mig – han hade kärlek till övers för var och en. .. Det var en obetingade förmåga att älska..
—Den här erfarenheten är, tror jag, den första andliga erfarenhet jag hade. (2)

T.W. Vad hände sen?

Ingenting. Så jag beslöt mig att ge mig ett år för att se efter om livet hade någon mening. Om jag efter det året inte kunde finna någon mening, beslöt jag mig för
inte fortsätta leva utan ta mitt liv. (2)

Jag var medlem av en rysk ungdomsorganisation i Paris.
..en av ledarna kom fram till mig och sade. Vi har inbjudit en präst att tala till er, du kommer väl? Jag svarade att jag inte ville. .. (men) jag gick till föreläsningen. Jag avsåg inte att lyssna.. Men mina öron kunde inte låta bli. Jag blev mer och mer indignerad. Jag såg en vision av Kristus och kristenheten som var djupt frånstötande.
(Han gick hem och började läsa Markusevangeliet)

När jag höll på med de första kapitlen, — blev jag plötsligt medveten om att på andra sidan skrivbordet fanns det en närvaro. Och övertygelsen att det var Kristus som stod där, var så stark att den aldrig lämnat mig. Detta var den verkliga vändpunkten. (3)

1 Sidan X 2 Sidan X! 3 Sidan X11

Från A. Bloom. Ärkebiskopens böneskola

Antony Bloom, del fyra

A. Bloom har skrivit en bok som heter ”Att leva i bön”.

Jag är glad över att tillhöra en Kyrka, som åtminstone från början var luthersk. ”Simul instus et peccator”,
på samma gång rättfärdig och syndare, sade Martin Luther. Jag behöver höra detta, när jag nu fortsätter att skriva om Anthony Bloom.

Ur hans bok. ”Jag skulle vilja be min läsare tänka på Gud ungefär som på en medmänniska, som en Någon. 0ch värdera denna bekantskap .. som en broder eller en vän.” (1)

”Om vi därför vill bedja till Gud, måste vi först av allt lära oss känna lyckan i att vara tysta tillsammans med Honom. Detta är kanske lättare än man först tror. Men det kräver en smula tid, en smula tillförsikt och modet att börja.” (2)

Om ”Fader vår”. ”Förlåt oss våra skulder såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro”. ”Att helhjärtat kunna förlåta är något utomordentligt svårt.” (3)
Vi kan tänka på oss själva, när någon gjort det svårt
för oss, kanske låtit någon veta vad vi sagt i enrum.

1 Sidan 7 2 Sidan 8 3 Sidan 31

Anthony Bloom del tre

Jag skrev för en tid sedan att det var en viss bok av
Anthony Bloom, som jag föredrar. Men detta tar jag tillbaka! Det visar bara att jag inte läst hans andra böcker särskilt noggrant.

Han har skrivit en rad böcker om bön. En är översatt till svenska och heter ”Ärkebiskopens böneskola”.
Ur denna.
”Det är absolut meningslöst att be Gud om någonting som vi inte är beredda att göra”. ”Gud ger oss styrka men vi måste använda den”. (1)
Är det så, tänker jag.

” Därför skall vi välja de rätta orden, välja ut dem och rikta all vår uppmärksamhet på dem, eftersom de är ord av sanningen och ord som Gud vill höra, eftersom de är sanna.” (2)

”Bön blir till i samma stund som vi tänker i termen ”Du” i stället för ”den avlägsne Guden”, ”Han”, ”den Allsmäktige”. (3)

1 Sidan 40 2 Sidan 42 3 Sidan 75

Jag vet inte hur bra boken är översatt till svenska!
Boken heter ”School for Prayer”.
.

En mycket gammal hymn

O Gud, din stilla, starka makt
i tidens tysta gång du lagt
där gryning tänds kring bergens krans
där solens står i middagsglans.

Släck ont begär och hat och strid.
Ge kroppen hälsa, hjärtat frid.
Var med oss. Led oss där vi går.
Vår dag är din. Din dag är vår.

O Skapare av evighet,
i Sonen låt barmhärtighet,
i Anden läkedom och frid
oss följa nu och all vår tid.

Det är en fornkristen hymn. Då man läser den, kan man inte låta bli att tänka på, vad man sade då.
”Ge kroppen hälsa, hjärtat frid.”
”Släck ont begär och hat och strid.”

Hymnen finns i Tidebönsboken

Simul iustus ….

Jag går i min kyrka här i Sjöstaden. Lyssnar på predikan och tänker: om jag ändå kunde tillämpa en bråkdel
av allt detta.
Jag har tidigare talat om Anthony Bloom. Jag läser vad han skriver och tänker samma sak: om jag bara kunde tillämpa något allt detta, som han skriver om.

Ibland är det bra att tillhöra en Kyrka, som åtminstone från början var luthersk. Martin Luther sade en gång:
”Simul iustus et peccator”, på samma gång rättfärdig och syndare.
Och i detta får jag vila.

Kom, Helge Ande

Från Tidebönsboken. Fredag, andra veckan.

Kom, Helge Ande, med din tröst,
med Faderns makt och Sonens röst.
Låt hjärtat som var stumt och dött
bli återskapat, pånyttfött.

Väck tro och samvete till liv
i kyrkan som bekänner dig.
Låt dem som ej din kärlek känt
få värme av den eld du tänt.

O Skapare av evighet
i Sonen låt barmhärtighet,
i Anden läkedom och frid
oss följa nu och all år tid.

Kan vi tänka så? Och be till Gud om detta:
Om läkedom, om frid och om kärlek.

Lämna det!

Min man Karl-Gunnar, som var präst och själasörjare,
sade ibland till någon:
Lämna det till Gud. Och tag inte omedelbart tillbaka det igen!
Vilket faktisk är ganska svårt.