Intervju med A. Bloom av Timothy Wilson.

När blev ni kristen? Var det vid någon speciell vändpunkt?
Det kom i flera etapper. Upp till mitten av tonåren var jag icke-troende och mycket aggressivt anti-kyrklig. Jag kände ingen Gud.. (1)

Jag skickades på ett sommarläger för pojkar när jag var elva, och där mötte jag en präst. ..Det fanns något hos honom som frapperade mig – han hade kärlek till övers för var och en. .. Det var en obetingade förmåga att älska..
—Den här erfarenheten är, tror jag, den första andliga erfarenhet jag hade. (2)

T.W. Vad hände sen?

Ingenting. Så jag beslöt mig att ge mig ett år för att se efter om livet hade någon mening. Om jag efter det året inte kunde finna någon mening, beslöt jag mig för
inte fortsätta leva utan ta mitt liv. (2)

Jag var medlem av en rysk ungdomsorganisation i Paris.
..en av ledarna kom fram till mig och sade. Vi har inbjudit en präst att tala till er, du kommer väl? Jag svarade att jag inte ville. .. (men) jag gick till föreläsningen. Jag avsåg inte att lyssna.. Men mina öron kunde inte låta bli. Jag blev mer och mer indignerad. Jag såg en vision av Kristus och kristenheten som var djupt frånstötande.
(Han gick hem och började läsa Markusevangeliet)

När jag höll på med de första kapitlen, — blev jag plötsligt medveten om att på andra sidan skrivbordet fanns det en närvaro. Och övertygelsen att det var Kristus som stod där, var så stark att den aldrig lämnat mig. Detta var den verkliga vändpunkten. (3)

1 Sidan X 2 Sidan X! 3 Sidan X11

Från A. Bloom. Ärkebiskopens böneskola