Under den här mörka tiden på året, sitter jag framför min Ljusterapilampa en halvtimme på morgonen och en halvtimme på eftermiddagen. För att då ha något att göra, tar jag fram en kortlek och lägger patiens.

Mina föräldrar skaffade ingen TV förrän den yngste hade tagit studenten.. Så det betydde att vi hade god tid att spela med kort eller lägga patiens.

Så skulle min pappa lära mig att spela bridge, som är ganska svårt. Men först skulle han lära mig att spela whist. Jag tyckte att det var ganska långtråkigt. Då sade min pappa:
då blir du som moster Ester, som man måste sitta och prata med en hell kväll!

Då bestämde jag mig, tyst inombords, att när jag blev vuxen, skulle jag ha sådana vänner, som kunde prata med en hell kväll!
Och det har faktiskt fungerat!

Först en hymn:

O Gud, din stilla, starka makt, i tidens tysta gång du lagt
där gryning tänds kring bergens krans
där solen står i middagsglans.

Släck ont begär och hat och strid. Ge kroppen hälsa, hjärtat frid.
Var med oss. Led oss där vi går.
Vår dag är din. Din dag är vår.

O Skapare av evighet , i Sonen låt barmhärtighet,
i Anden läkedom och frid
oss följa nu och all vår tid.

Detta är en mycket gammal hymn, som Anders Fronstenson översatt.

I Psaltaren 119

Visa mig, Herre, dina stadgars väg, och jag skall följa den till slutet.
Ge mig förstånd att lyda din lag.
(Obs att det står ”förstånd”)
Led min vandring efter dina bud, den stigen går jag med glädje.
—
Vänd min blick från det meningslösa, skänk mig liv, som du har sagt.
—
Jag längtar till dina befallningar, låt din rättfärdighet skänka mig liv.