Under den här mörka tiden på året, sitter jag framför min Ljusterapilampa en halvtimme på morgonen och en halvtimme på eftermiddagen. För att då ha något att göra, tar jag fram en kortlek och lägger patiens.

Mina föräldrar skaffade ingen TV förrän den yngste hade tagit studenten.. Så det betydde att vi hade god tid att spela med kort eller lägga patiens.

Så skulle min pappa lära mig att spela bridge, som är ganska svårt. Men först skulle han lära mig att spela whist. Jag tyckte att det var ganska långtråkigt. Då sade min pappa:
då blir du som moster Ester, som man måste sitta och prata med en hell kväll!

Då bestämde jag mig, tyst inombords, att när jag blev vuxen, skulle jag ha sådana vänner, som kunde prata med en hell kväll!
Och det har faktiskt fungerat!